Sportkrönikörer - en kirurgisk riskgrupp

När Expressens Mats Olsson mådde kass i slutet av förra året trodde han först att det var vinterkräksjuka. Sex veckor senare och en gallblåsa fattigare gjorde han comeback i spalterna med en målande sjukdomsskildring som sannolikt blev den första krönikan i svensk presshistoria om gallblåseinflammation (cholecystit).

I dag var det dags för näste sportkrönikör att lägga sig på operationsbordet.

Tv4:s Patrick Ekwall berättar i sin blogg att Olof Lundh, tidigare kollega till Olsson (och mig), drabbats av blindtarmsinflammation och blivit akut opererad.

Om jag vore Ekwall skulle jag känna efter lite extra nästa gång det gör ont i magen.

Kliv av om det går för fort

På fredagar har Ulf Stenberg en egen sida i Göteborgs-Posten. Sidans namn är Sport & Spel, vilket inte ska misstas för en beskrivning av dess innehåll.

Stenbergs sida brukar däremot alltid innehålla något av följande, sorterat i fallande ordning efter sannolikhet:

• Kritik mot Patrick Ekwall
  
• Kritik mot moderna företeelser som inte kommer från Göteborg (Ekwall!)
• Kritik mot kvällspressen (där Ekwall uttalar sig för ofta, enligt Stenberg)
• ”Det var bättre förr”-anekdoter om sportjournalistik (före Ekwalls tid)
• Hyllningar av Edsbyn, Chelsea och Stenmark (oklar koppling till Ekwall)
  

Kanske platsar jag själv på Stenbergs anti-lista, eftersom han i dagens spalt antyder att det skrivs och talas alldeles för mycket om vad som händer i media:

I Sverige matchar TV4 Peter Jihdes byte av arbetsgivare på allmän nyhetsplats och bloggredaktör Ekwalls slentrianmässiga SVT-kritik på det egna klotterplanket ger stora rubriker i Expressen. Någon Nora byter från TV4 till Canal Plus och den svenska ankdammen svämmar över av hänförda och djupsinniga analyser.
Stoppa (media)världen, det är många som vill kliva av.

Lysande förslag det där sista, Ulf. Vi stannar gärna till ett tag för din skull.