Efter elva terminer, 9000 timmars studier (typ) och 293 780 kronor i studieskulder är det över.
Examen är klar.
Eftersom en del av bloggens läsare är intresserade av att veta hur det är att studera till läkare i Göteborg kommer här några sammanfattande tankar, ihopsamlade under 5,5 år.
Mest gammaldags. Korsförhör av professorn i linneförrådet på infektionskliniken. En grupp studenter sitter på en rad och förhörs om skillnader mellan olika antibiotika. Inte helt enligt moderna pedagogiska principer – men effektivt.
Mest användbart. De utmärkta föreläsningarna om cirkulationsfysiologi på termin tre. Om jag bara skulle få ha med mig ett kompendium i framtiden skulle jag välja det.
Utebliven nakenchock. Vid uppropet på gynekologikursen fick manliga och kvinnliga studenter olika infomaterial, allt för att vi inte skulle få reda på koden till det motsatta könets omklädningsrum. På den efterföljande barnkursen var vi dock betrodda att byta om i samma rum – precis som barn gör.
Värvningsargument 1. ”Huden är kroppens största organ”. Sagt av hudläkare som vill sälja in sin specialitet.
Sömnigast. Morgonrond klockan 08 – i Uddevalla. Det borde vara förbjudet att behöva gå upp före 05 på morgonen.
Eufemism. Försöksdjuren som avlivades genom ”cervikal dislokation” inför en av (de numera mycket få) djurlaborationerna. Man kan annars säga att man brutit nacken av djuren, fast det låter inte lika fint.
Fringis. En av de mer okända fördelarna med att arbeta inom vården är att det nästan alltid finns tillgång till nybryggt, gott kaffe på avdelningarna. Eftersom patienterna får kaffe serverat till sina måltider kan ju lika gärna personalen få det också, resonerar man på Sahlgrenska. Synd bara att barn inte dricker kaffe, för på barnkliniken är man hänvisad till trist automatkaffe.
Djurstudie. ”Om ni hör ljudet av hovar på Avenyn är det mer sannolikt att det är en polishäst än en förrymd zebra”. Upprepat av en hel rad lärare, för att få oss att inse att det oftast är vanliga sjukdomar bakom vanliga symtom. Men likväl söker vi zebror så snart vi får chansen.
Minst användbart. Urvalet är enormt. Kanske en föreläsning om någon 1/1000 000-sjukdom? Eller om hur räddningstjänsten är organiserad i Storgöteborg? Priset går nog ändå till kursen där vi fick lära oss egennamnen (dessa tenterades!) på de proteiner som styr utvecklingen hos bananflugan, Drosophila melanogaster. Eftersom motsvarande kunskap om människan ännu är okänd fick vi hålla tillgodo med ett annat djur så länge. Måtte forskningen på detta område gå fort, inte minst med tanke på kommande studentkullar…
Längsta pendlingen. Vårdcentralsplacering i Tidan norr om Skövde. Drygt 50 mils bilkörning per dag. Eftersom det var en dag i taget utspritt över två terminer var det inte heller läge att sova över.
Bästa kaffet. Ögonklinikens lattemaskin vinner på målfoto före plastikkirurgens. Bonus till hudkliniken som har gratis kaffeautomat inne i föreläsingssalen.
Värvningsargument 2. ”Det finns en hel industri uppbyggd kring det här organet”. Sagt av öron-näsa-halsläkare som framhåller balansorganet som det mest spännande i kroppen. Alla nöjesparker med berg-och-dalbanor lever ju på att manipulera med det organet, menade hon. Att det finns andra kroppsdelar som har betydligt större industrier som lever på att stimulera dem nämndes inte.
Återhållen glädje. Helgjour på kirurgakuten på Sahlgrenska, traumalarm och beslut om akut operation. ”Det är ont om kirurger i huset, vill du assistera?” Jovars. Under varje jour som student vill man se så mycket spännande som möjligt, men det ser ju illa ut om man jublar över traumalarm. De flesta gör det dock - inombords.
Diagnosen ingen missar. Addisonkris var det första akuta tillståndet vi fick lära oss att behandla utantill med doser och allt (2 liter natriumklorid i.v, 100 mg Solucortef i.m). Resultatet blev att den relativt ovanliga sjukdomen ständigt dök upp som tänkbar diffdiagnos i alla möjliga sammanhang under de följande tre åren. Det räckte i princip med att ordet ”solbränd” stod i en fallbeskrivning för att någon skulle misstänka diagnosen. Sannolikt lever patienter med Addisons sjukdom säkrare i Göteborgsområdet än någon annanstans på jorden.
Sämsta kaffet. Automatkaffet på barnkliniken i Borås. Kostade dessutom en (eller var det två?) kronor per kopp. Enkronor var hårdvaluta på kliniken och det klirrade ordentligt från personalens fickor…
Gråtmild. Den pensionsmässige överläkaren på kirurgen som tyckte att vi skulle öva att sätta ventrikelsond (slang genom näsan ner till magsäcken) på honom. ”Det känns inte ett dugg”, sa han. Jag fick äran att börja. Det dröjde inte lång stund innan tårar rann längs överläkarens kind - och det var inte av glädje. Övningen övergick snart från pratik till teori.
Intresseväckare. Att säga ”Alla kommer ni att träffa någon patient med den här sjukdomen” är ett vanligt sätt att göra en föreläsning mer intressant. Med tanke på att en kliniskt verksam läkare kan träffa ett femsiffrigt antal patienter under ett yrkesliv så passar väldigt mycket in på den beskrivningen. Bättre att säga att det bara finns 1-2 fall om året i Europa – då lyssnar alla.
Ända in i kaklet. Föreläsning i barn-och ungdomspsykiatri till klockan 12 på självaste examensdagen. Egentligen skulle vi haft ett eftermiddagspass också, men vi slapp det genom att gå till 17.45 kvällen före.
Värvningsargument 3. ”Vi har väldigt bra betalt”. Sagt av pragmatisk företagsläkare som vill locka unga förmågor till sitt skrå.
Slutord. Under en av de allra första dagarna på utbildningen sade en just nyutexaminerad läkare till oss nybörjare att det svåraste med utbildningen är att komma in – resten går av bara farten. Ingen trodde honom då. Nu vet vi hur rätt han hade.
Inlägg
