5,5 år av zebror och gratis kaffe är över

Efter elva terminer, 9000 timmars studier (typ) och 293 780 kronor i studieskulder är det över.
Examen är klar.
Eftersom en del av bloggens läsare är intresserade av att veta hur det är att studera till läkare i Göteborg kommer här några sammanfattande tankar, ihopsamlade under 5,5 år.

Mest gammaldags. Korsförhör av professorn i linneförrådet på infektionskliniken. En grupp studenter sitter på en rad och förhörs om skillnader mellan olika antibiotika. Inte helt enligt moderna pedagogiska principer – men effektivt.

Mest användbart. De utmärkta föreläsningarna om cirkulationsfysiologi på termin tre. Om jag bara skulle få ha med mig ett kompendium i framtiden skulle jag välja det.

Utebliven nakenchock. Vid uppropet på gynekologikursen fick manliga och kvinnliga studenter olika infomaterial, allt för att vi inte skulle få reda på koden till det motsatta könets omklädningsrum. På den efterföljande barnkursen var vi dock betrodda att byta om i samma rum – precis som barn gör.

Värvningsargument 1. ”Huden är kroppens största organ”. Sagt av hudläkare som vill sälja in sin specialitet.

Sömnigast. Morgonrond klockan 08 – i Uddevalla. Det borde vara förbjudet att behöva gå upp före 05 på morgonen.

Eufemism. Försöksdjuren som avlivades genom ”cervikal dislokation” inför en av (de numera mycket få) djurlaborationerna. Man kan annars säga att man brutit nacken av djuren, fast det låter inte lika fint.

Fringis. En av de mer okända fördelarna med att arbeta inom vården är att det nästan alltid finns tillgång till nybryggt, gott kaffe på avdelningarna. Eftersom patienterna får kaffe serverat till sina måltider kan ju lika gärna personalen få det också, resonerar man på Sahlgrenska. Synd bara att barn inte dricker kaffe, för på barnkliniken är man hänvisad till trist automatkaffe.

Djurstudie. ”Om ni hör ljudet av hovar på Avenyn är det mer sannolikt att det är en polishäst än en förrymd zebra”. Upprepat av en hel rad lärare, för att få oss att inse att det oftast är vanliga sjukdomar bakom vanliga symtom. Men likväl söker vi zebror så snart vi får chansen.

Minst användbart. Urvalet är enormt. Kanske en föreläsning om någon 1/1000 000-sjukdom? Eller om hur räddningstjänsten är organiserad i Storgöteborg? Priset går nog ändå till kursen där vi fick lära oss egennamnen (dessa tenterades!) på de proteiner som styr utvecklingen hos bananflugan, Drosophila melanogaster. Eftersom motsvarande kunskap om människan ännu är okänd fick vi hålla tillgodo med ett annat djur så länge. Måtte forskningen på detta område gå fort, inte minst med tanke på kommande studentkullar…

Längsta pendlingen. Vårdcentralsplacering i Tidan norr om Skövde. Drygt 50 mils bilkörning per dag. Eftersom det var en dag i taget utspritt över två terminer var det inte heller läge att sova över.

Bästa kaffet. Ögonklinikens lattemaskin vinner på målfoto före plastikkirurgens. Bonus till hudkliniken som har gratis kaffeautomat inne i föreläsingssalen.

Värvningsargument 2. ”Det finns en hel industri uppbyggd kring det här organet”. Sagt av öron-näsa-halsläkare som framhåller balansorganet som det mest spännande i kroppen. Alla nöjesparker med berg-och-dalbanor lever ju på att manipulera med det organet, menade hon. Att det finns andra kroppsdelar som har betydligt större industrier som lever på att stimulera dem nämndes inte.

Återhållen glädje. Helgjour på kirurgakuten på Sahlgrenska, traumalarm och beslut om akut operation. ”Det är ont om kirurger i huset, vill du assistera?” Jovars. Under varje jour som student vill man se så mycket spännande som möjligt, men det ser ju illa ut om man jublar över traumalarm. De flesta gör det dock - inombords.

Diagnosen ingen missar. Addisonkris var det första akuta tillståndet vi fick lära oss att behandla utantill med doser och allt (2 liter natriumklorid i.v, 100 mg Solucortef i.m). Resultatet blev att den relativt ovanliga sjukdomen ständigt dök upp som tänkbar diffdiagnos i alla möjliga sammanhang under de följande tre åren. Det räckte i princip med att ordet ”solbränd” stod i en fallbeskrivning för att någon skulle misstänka diagnosen. Sannolikt lever patienter med Addisons sjukdom säkrare i Göteborgsområdet än någon annanstans på jorden.

Sämsta kaffet. Automatkaffet på barnkliniken i Borås. Kostade dessutom en (eller var det två?) kronor per kopp. Enkronor var hårdvaluta på kliniken och det klirrade ordentligt från personalens fickor…

Gråtmild. Den pensionsmässige överläkaren på kirurgen som tyckte att vi skulle öva att sätta ventrikelsond (slang genom näsan ner till magsäcken) på honom. ”Det känns inte ett dugg”, sa han. Jag fick äran att börja. Det dröjde inte lång stund innan tårar rann längs överläkarens kind - och det var inte av glädje. Övningen övergick snart från pratik till teori.

Intresseväckare. Att säga ”Alla kommer ni att träffa någon patient med den här sjukdomen” är ett vanligt sätt att göra en föreläsning mer intressant. Med tanke på att en kliniskt verksam läkare kan träffa ett femsiffrigt antal patienter under ett yrkesliv så passar väldigt mycket in på den beskrivningen. Bättre att säga att det bara finns 1-2 fall om året i Europa – då lyssnar alla.

Ända in i kaklet. Föreläsning i barn-och ungdomspsykiatri till klockan 12 på självaste examensdagen. Egentligen skulle vi haft ett eftermiddagspass också, men vi slapp det genom att gå till 17.45 kvällen före.

Värvningsargument 3. ”Vi har väldigt bra betalt”. Sagt av pragmatisk företagsläkare som vill locka unga förmågor till sitt skrå.

Slutord. Under en av de allra första dagarna på utbildningen sade en just nyutexaminerad läkare till oss nybörjare att det svåraste med utbildningen är att komma in – resten går av bara farten. Ingen trodde honom då. Nu vet vi hur rätt han hade.

Den förlösande faktorn

Jag sover på dagarna och sätter barn till världen på nätterna.

För en gammal nattuggla som jag är det toppen att vara placerad på förlossningen nattetid.

Det är dessutom stärkande att se fullt friska och glada människor på ett sjukhus efter att ha ägnat större delen av de senaste fem åren åt allt som kan gå fel i kroppen. Ett par nätter till så har jag positiv målskillnad, precis som Stieg Larssons romanhjälte Dr Jonasson.

Trots allt känns det lite underligt att vara student igen efter att ha jobbat som doktor. Liksom under tidigare kurser måste vi få signaturer i ett litet häfte efter varje placering, så att ingen ska fuska sig igenom utbildningen. Jag har liksom många av mina kursare under sommaren utfärdat intyg som gör att folk får pengar utan att arbeta, skrivit ut en hel del narkotika och vårdat folk mot deras vilja. Det betyder dock inte att jag är betrodd att ta ansvar för min egen utbildning – tänk om jag fuskar och hoppar över en förmiddag hos uroterapeuten eller står över ett par kejsarsnitt? Förtroende är bra, kontroll är bättre.

***

Läser i Expressen att Emma Pernald, prins Carl Philips flickvän, har en stor passion för apor. ”De är precis som vi människor”, säger hon. Ibland är det lite för enkelt för komiker att hitta nya uppslag.

***

Jag vet att jag inte borde skriva detta – men när jag såg rubriken ”Abnorm bjudning” i schemat tänkte jag först ett något gigantisk kalas.

***

Snart dags att resa till Chicago. Tips? Skriv en rad.

Tenta är bättre än sommarlov

Jag har hört många olika anledningar till varför folk väljer att studera till läkare.

En av de mer udda är att läkarprogrammet är den utbildning som har flest sommarlov. Och sommarlov är ju toppen, så varför inte.

Men jag vill passa på att göra reklam för en helt annan anledning att studera till läkare: Det stora antalet tentor.

Under elva terminer hinner man med att tentera allt från molekylär cellbiologi till benbrott och körkortslagstiftning.

De flesta som har studerat på högre nivå känner nog igen den härliga känsla som infinner sig efter en genomförd tenta. Jag brukar vara bland de första att lämna in tentan för att därefter cykla hemåt i hög fart, stanna för att köpa en tidning, sätta på en skiva med Håkan Hellström (jag lyssnar aldrig på honom annars) och därefter dammsuga hela lägenheten. Och sedan känna mig lite skyldig eftersom jag inte har något att plugga de kommande dagarna.

Eftersom jag i dag avslutade kursen i psykiatri inser jag att ovanstående beteende tyder på hypomani och det är ju inte riktigt sunt.

Därför valde jag att efter dagens tentamen promenera hemåt i maklig takt, äta lite rökt lax med hovmästarsås, dricka en liten burk Löwenbräu importerad från Grekland (klockan var inte ens 12 - hoppas att socialstyrelsen inte läser detta!) och därefter somna på soffan.

Om man läser tillräckligt mycket i psykiatriboken hittar man ett par diagnoser som passar in även på ovanstående beteende - men det struntar jag i för tillfället.

Det är ju snart sommarlov.

Ångest är min schemadel

En del människor känner ångest inför att gå till skola eller arbete.

Det gör inte jag.

Men i dag är det en schemalagd ångestdag, så det är uppenbarligen dags att tänka om.

Jag blir läkare med grillmetoden

I samma stund som uppropet på termin ett är avklarat förväntas varje blivande läkare kunna ge omedelbart svar på två frågor:

1) Vad kan detta vara för något?
Här demonstrerar frågeställaren ofta ett hudutslag, en liten knuta eller beskriver ett diffust symtom. Det dröjer inte lång tid förrän den blivande läkaren har koll på samtliga vänners och släktingars medicinska problem.

2) Vilken specialitet ska du satsa på?
Här kommer ofta tillägget ”eller ska du bli allmänläkare?”, med ett tonfall som antyder att allmänläkare är något man blir om man inte lyckas med något annat. I själva verket är även allmänmedicin en specialitet, vilket kommer som en nyhet för en del.

Svaren på den första frågan blir allt bättre ju längre utbildningen fortskrider, det är ju liksom själva tanken med att studera till läkare. Efter snart tio terminer kan jag ge ett hyggligt skolboksmässigt underbyggt svar på de flesta frågor, så länge det inte är små barn eller gravida kvinnor som undrar. De får vänta till termin elva.

Däremot blir den andra frågan svårare att besvara med tidens gång. Allt, eller åtminstone det mesta, är ju faktiskt kul att pyssla med så länge man inte behöver göra det varje dag.

Listan över tänkbara framtida specialiteter är som en Tracks-lista där olika ämnen byter plats vecka efter vecka samtidigt som nya tillkommer. Det händer att gamla bortglömda favoriter kommer tillbaka (infektion) medan nya ämnen ibland saknar alla möjligheter att ta sig in på listan (öron-näsa-hals).

Förutom själva ämnet i sig är arbetstider, möjlighet att arbeta privat, variation bland patienterna och lön faktorer som brukar påverka valet av specialitet.

Ett alternativt sätt som jag använder för att se vilken av alla 56 inriktningar (lista finns i PDF här) som passar mig bäst är grillmetoden.

Jag utvecklade metoden förra året under ett mottagningspass under kursen i urologi. Läkaren som var min handledare hade ägnat mycket tid och kraft åt att hitta en ny grill till familjens villa. Mellan patientundersökningarna visade han mig bilder på sin beställda grill, berättade om dess fantastiska fördelar och hann dessutom med ett samtal till transportfirman för att kolla om leveransen var på gång.

Med metoder som är allt annat än vetenskapliga slog jag därefter fast att urologer tycker om att grilla, eller åtminstone gillar att äga dyra och exklusiva grillar.

Genom småprat och medlyssning i fikarum går det att med grillmetoden få en ganska god bild av vad läkare inom respektive specialitet har för intressen och personlighet.

Ortopeder talar om skidåkning, invärtesmedicinare diskuterar mat och goda viner, allmänläkare pratar om sin familj och radiologer talar inte alls.

Psykiatriker tycks däremot ha ett stort intresse för film och litteratur. Trots att kursen bara har pågått i en vecka har vi bombarderats med referenser till böcker och film (Amarcord!). En föreläsare hade till och med ett speciellt kompendium med en utförlig förteckning över filmer som skildrar den sjukdom som är hennes område.

Till den grillintresserade urologens försvar ska sägas att det inte finns så värst många filmer som har prostatacancer och vattenkastningsbesvär i manus, så hans eventuella kulturella intressen är kanske svåra att odla på arbetet.

För egen del har grillmetoden ännu inte gjort mig så mycket klokare eftersom jag har drag av de flesta personligheter och intressen jag har mött. Jag gillar såväl skidåkning som fina grillar och sitter gärna tyst och tittar på film.

I mitt val av specialitet är jag alltså fortfarande fast på fråga ett: Vad kan detta vara för något?

Så går du upp 2,6 kilo - på bara tre dagar

Jag har varit på ledarskapskurs.

Ur menyn:

Flingor med fil
Kanelbulle
Relationer och kommunikationer
Chokladmuffin
Teamet-arbetslaget
Fiskpudding
Semla
Mer om teamet
Fläskpannkaka
Värderingsövning
Ostbricka
Chokladbiskvi

Efter tre dagar på kurs har jag nu 2,6 kilo mer pondus som ledare.

Jag har verkligen vuxit som människa.

I Göteborg blir vi läkare med gränser

Vi som studerar till läkare i Göteborg får se en hel del av de vackra omgivningarna i Västra Götaland och lär oss mycket om de hälsoproblem som finns här. Dislocerad radiusfraktur i Skaraborg, pneumokockpneumoni i Uddevalla och GHB-intoxikation i Göteborg - jag har sett dem alla.

Om hela världen hade samma sjukdomspanorama som här skulle det vara en mångsidig och internationellt gångbar utbildning på många sätt.

Tyvärr är den medicinska verkligheten i resten av världen annorlunda. Därför finns det kurser i ämnet internationell hälsa, som fokuserar på ett helt annat sjukdomspanorama än det svenska. En grundläggande kurs i internationell hälsa är till exempel ett krav för att få arbeta som doktor för Läkare utan gränser.

I Göteborg har kursen i internationell hälsa erbjudits under termin tio på läkarutbildningen. Varje termin har 20 studenter fått möjlighet att åka till Tanzania för att möta problem vi annars bara ser i tv-nyheterna strax före vädret.

Vi som hade hoppats läsa den kursen till våren får nu fortsätta att förlita oss på tv-nyheterna. Häromdagen meddelade Sahlgrenska akademin i Göteborg att kursen i internationell hälsa är inställd våren 2008 - för andra terminen i rad.

Redan 6 februari insåg programkommittén för medicinsk utbildning vid Sahlgrenska akademin (mötesprotokoll i PDF här) att det skulle bli problem med kursen i Internationell hälsa kommande höst. Den uppskattade kursledaren, professor Lotta Mellander, planerade nämligen att gå i pension vid 66 års ålder.

Detta kom uppenbarligen som en överraskning och akademin tvingades ställa in kursen i höst eftersom någon ersättare inte hittats. Medan de studenter som snuvats på höstens kurs samlade in namnlistor i protest fick vi andra beskedet att allt skulle vara löst till våren 2008.

Tji fick vi.

Trots att de ansvariga vid Sahlgrenska akademin redan i februari kallat ärendet för ”brådskande” har man alltså inte lyckats skapa en kurs för våren 2008. Samtidigt har man erbjudit utbildningsdepartementet att utöka läkarutbildningen genom att ta emot 20 studenter extra varje termin (protokoll i PDF).

Om de nya studenterna inte är alltför nyfikna på världen utanför Västra Götaland och säger till i god tid innan de planerar att gå i pension så blir det säkert toppen.