Korneal lattice-dystrofi typ II (Meretojas syndrom) - en översikt

Jag vet, rubriken på detta inlägg lockar inte direkt till läsning.

Vilket är synd, eftersom jag ska ägna de kommande månaderna åt att skriva ett arbete med just denna titel.

Ett tag övervägde jag att låta min tabloida tvillingsjäl namnge arbetet. Det hade onekligen piggat upp de medicinska arkiven med en titel typ ”Ulla, 68, mystiskt sjuk” eller ”Jag blev blind på vänster öga på grund av inlagring av amyloida proteiner i hornhinnan”.

***
Veckans överlägset bästa beslut var att inte vara hemma i fredags kväll. När jag kom hem i natten noterade jag 20 missade samtal från telefonörer som ville rösta på finalen i Let's Dance men i stället hamnade hos mig. Vi hörs nästa säsong! Eller inte.

***
Mer på temat folk-som-hittar-mig-men-hamnat-fel: Jag fick just en inbjudan till den intressanta konferensen ”Avfall 2008”, 1-2 april i Linköping. Förhoppningsvis beror inbjudan mer på att kollegerna på avloppstidskriften Cirkulation har en snarlik adress än på innehållet i denna blogg.

***
Till sist lite fotboll: Kalmar FF:s bloggande mittfältare Henrik Rydström säger i Expressens bilaga inför Allsvenskan att han ”är som en gläfsande tax”. Tips till motståndarna: satsa på höjdbollar, undvik varje försök till tunnel.

Tenta är bättre än sommarlov

Jag har hört många olika anledningar till varför folk väljer att studera till läkare.

En av de mer udda är att läkarprogrammet är den utbildning som har flest sommarlov. Och sommarlov är ju toppen, så varför inte.

Men jag vill passa på att göra reklam för en helt annan anledning att studera till läkare: Det stora antalet tentor.

Under elva terminer hinner man med att tentera allt från molekylär cellbiologi till benbrott och körkortslagstiftning.

De flesta som har studerat på högre nivå känner nog igen den härliga känsla som infinner sig efter en genomförd tenta. Jag brukar vara bland de första att lämna in tentan för att därefter cykla hemåt i hög fart, stanna för att köpa en tidning, sätta på en skiva med Håkan Hellström (jag lyssnar aldrig på honom annars) och därefter dammsuga hela lägenheten. Och sedan känna mig lite skyldig eftersom jag inte har något att plugga de kommande dagarna.

Eftersom jag i dag avslutade kursen i psykiatri inser jag att ovanstående beteende tyder på hypomani och det är ju inte riktigt sunt.

Därför valde jag att efter dagens tentamen promenera hemåt i maklig takt, äta lite rökt lax med hovmästarsås, dricka en liten burk Löwenbräu importerad från Grekland (klockan var inte ens 12 - hoppas att socialstyrelsen inte läser detta!) och därefter somna på soffan.

Om man läser tillräckligt mycket i psykiatriboken hittar man ett par diagnoser som passar in även på ovanstående beteende - men det struntar jag i för tillfället.

Det är ju snart sommarlov.

16 kilo presshistoria i en banankartong

Den omtalade leveransen från min kontakt i södra Sverige har nu anlänt.

Diskret förpackade i en sydamerikansk banankartong väntar 70 exemplar av tidningen Z från 1987-1994. Alla är i nyskick och kompletta med bilagor.

Jag har hunnit bläddra igenom en del av dem och det är en riktig kulturskatt. Det är bilder från Peter Kadhammars privata semester i Sovjet, Artur Ringarts blöta midsommarfirande med Ulf Elfving och hur mycket snask som helst om Carl Lidbom. Allt blandat med annonser för mobiltelefoner stora som tegelstenar och lyxbilen Volvo 740.

Om jag har några olästa exemplar kvar när helgen är över så är det ett mirakel.

Jag är tillbaka i mitt beroende

När magasinet Filter hade sitt premiärkalas i Göteborg(!) i går greppade jag ett nytryckt exemplar, bläddrade med sidorna under näsan och tog ett djupt andetag för att känna den underbara doften av trycksvärta.

Det var då jag insåg att jag är tillbaka i mitt beroende.

I samband med att jag tog paus från tidningsvärlden för att studera medicin genomförde jag en drastisk förändring i mitt liv. Jag sade upp de flesta av mina prenumerationer och behöll bara en handfull av de mest nödvändiga. Det funkar liksom inte att prenumerera på ett 30-tal tidningar när man lever på drygt 7000 kronor i månaden och dessutom förväntas läsa helt annan litteratur på fritiden.

Allt har gått överraskande bra, jag har kunnat passera förbi tidningskiosker och slänga lockande erbjudanden om förnyelse av prenumerationer utan att känna abstinens.

Men sedan några månader tillbaka har jag börjat att tappa kontrollen.

Likt en alkoholist som säger ”ett glas till kan ju inte vara så farligt” har jag tecknat flera nya prenumerationer och högen av tidningar som väntar på att bli lästa växer. Faktum är att jag nu uppfyller kriterierna för beroende enligt DSM-IV, om man väljer att kalla tidningar för en drog.

Enligt en snabb genomräkning prenumererar jag nu på 18 olika tidningar. Men precis som när man frågar andra missbrukare om drogvanor är det nog klokast att öka på siffran något för att komma närmare sanningen.

I morgon ska jag hämta en efterlängtad sändning med 16 kilo tidningar från en leverantör i södra Sverige. Det sägs att han har bra grejor, jag återkommer med rapport.

Samtidigt... klockan 10.18 i München

På väg söderut i Europa. Och som av en händelse är det mellanlandning i München - en av mina favoritstäder.

Det ska nog gå bra, det här.

(Skickat via mobil)

Tillägg: Ja, jag vet hur man roterar bilder i mobiltelefonen. Jag hoppas att jag får möjlighet att ta en rättvänd bild på samma motiv inom kort.

Världens mest nedlagda bok?

Häromdagen fick jag boken ”Från stormakt till Big Mac”, skriven av Kjell Albin Abrahamson, alldeles gratis.

Boken är utgallrad från biblioteket på det nedlagda mentalsjukhuset Lillhagens sjukhus.

För övrigt är även alla andra sjukhusbibliotek i Göteborg nedlagda, i den bemärkelsen att de inte längre lånar ut böcker till inneliggande patienter.

Boken? Den handlar om Sovjetunionen. De har också lagt ner.