Jag är tillbaka i mitt beroende

När magasinet Filter hade sitt premiärkalas i Göteborg(!) i går greppade jag ett nytryckt exemplar, bläddrade med sidorna under näsan och tog ett djupt andetag för att känna den underbara doften av trycksvärta.

Det var då jag insåg att jag är tillbaka i mitt beroende.

I samband med att jag tog paus från tidningsvärlden för att studera medicin genomförde jag en drastisk förändring i mitt liv. Jag sade upp de flesta av mina prenumerationer och behöll bara en handfull av de mest nödvändiga. Det funkar liksom inte att prenumerera på ett 30-tal tidningar när man lever på drygt 7000 kronor i månaden och dessutom förväntas läsa helt annan litteratur på fritiden.

Allt har gått överraskande bra, jag har kunnat passera förbi tidningskiosker och slänga lockande erbjudanden om förnyelse av prenumerationer utan att känna abstinens.

Men sedan några månader tillbaka har jag börjat att tappa kontrollen.

Likt en alkoholist som säger ”ett glas till kan ju inte vara så farligt” har jag tecknat flera nya prenumerationer och högen av tidningar som väntar på att bli lästa växer. Faktum är att jag nu uppfyller kriterierna för beroende enligt DSM-IV, om man väljer att kalla tidningar för en drog.

Enligt en snabb genomräkning prenumererar jag nu på 18 olika tidningar. Men precis som när man frågar andra missbrukare om drogvanor är det nog klokast att öka på siffran något för att komma närmare sanningen.

I morgon ska jag hämta en efterlängtad sändning med 16 kilo tidningar från en leverantör i södra Sverige. Det sägs att han har bra grejor, jag återkommer med rapport.