Mina 15 minuter som finkulturell barnstjärna

Bokmässa - och det går knappt att tränga sig förbi folkmassan vid montern där Bert Karlsson och Åsa ”Kristi Brud” Waldau signerar böcker samtidigt. En tabloid populärkulturöverdos.

Riktigt lika mycket folk var det inte när jag höll mitt första föredrag på samma mässa. Det var hösten 1998 och ett av de sista åren som Expressens kulturredaktion hade en egen monter med ambitiöst program.

Där var Strömstedt, Skugge, Kadhammar, Enqvist och två inhyrda kulturarbetare med stripigt hår som tillverkade tavlor av strimlat papper och paraffin och sålde dem för en hundring till förmån för Amnesty.

Jag fick 15 minuter och en mikrofon för att tala om mitt och Nicklas Mattssons alster ”Internetrevolutionen - 1000 dagar som förändrade Sverige”.

Mitt lilla föredrag lockade bara de mest pliktskyldiga åhörarna men i slutet av anförandet såg jag att en radioreporter med mikrofon stannade till alldeles framför mig. Jag upplevde en känsla av kulturellt välbehag och började innerligt hoppas på att han ville intervjua mig.

När mitt anförande var slut klev jag ner från podiet och hann inte ta många steg förrän radioreportern var framme vid mig och höll en stor svart mikrofon under min haka. För ett ögonblick kände jag mig som en världsberömd författare och lyckan var i det närmaste fullständig.

Reporten, som visade sig komma från en studentradiostation i Lund, frågade vad jag gjorde på mässan och jag berättade entusiastiskt om boken. Efter ett par frågor till såg jag hur han skruvade på sig och verkade bli allt mer obekväm.

Då kom frågan som en världsberömd författare minst av allt vill höra:
– Ursäkta att jag frågar, men vem är du?
Jag presenterade mig och reportern såg om möjligt än mer besviken ut.
– Ah, jag trodde att du var han i ”Mitt liv som hund”!

Ridå.

Jag blev alltså inte intervjuad för mina litterära prestationer - utan för att en stackars studentradioreporter förväxlat mig med barnskådisen Anton Glanzelius.

Det har inte blivit några fler föredrag på Bokmässan för mig sedan dess. Och för övrigt inga fler filmer för Anton.

I Göteborg blir vi läkare med gränser

Vi som studerar till läkare i Göteborg får se en hel del av de vackra omgivningarna i Västra Götaland och lär oss mycket om de hälsoproblem som finns här. Dislocerad radiusfraktur i Skaraborg, pneumokockpneumoni i Uddevalla och GHB-intoxikation i Göteborg - jag har sett dem alla.

Om hela världen hade samma sjukdomspanorama som här skulle det vara en mångsidig och internationellt gångbar utbildning på många sätt.

Tyvärr är den medicinska verkligheten i resten av världen annorlunda. Därför finns det kurser i ämnet internationell hälsa, som fokuserar på ett helt annat sjukdomspanorama än det svenska. En grundläggande kurs i internationell hälsa är till exempel ett krav för att få arbeta som doktor för Läkare utan gränser.

I Göteborg har kursen i internationell hälsa erbjudits under termin tio på läkarutbildningen. Varje termin har 20 studenter fått möjlighet att åka till Tanzania för att möta problem vi annars bara ser i tv-nyheterna strax före vädret.

Vi som hade hoppats läsa den kursen till våren får nu fortsätta att förlita oss på tv-nyheterna. Häromdagen meddelade Sahlgrenska akademin i Göteborg att kursen i internationell hälsa är inställd våren 2008 - för andra terminen i rad.

Redan 6 februari insåg programkommittén för medicinsk utbildning vid Sahlgrenska akademin (mötesprotokoll i PDF här) att det skulle bli problem med kursen i Internationell hälsa kommande höst. Den uppskattade kursledaren, professor Lotta Mellander, planerade nämligen att gå i pension vid 66 års ålder.

Detta kom uppenbarligen som en överraskning och akademin tvingades ställa in kursen i höst eftersom någon ersättare inte hittats. Medan de studenter som snuvats på höstens kurs samlade in namnlistor i protest fick vi andra beskedet att allt skulle vara löst till våren 2008.

Tji fick vi.

Trots att de ansvariga vid Sahlgrenska akademin redan i februari kallat ärendet för ”brådskande” har man alltså inte lyckats skapa en kurs för våren 2008. Samtidigt har man erbjudit utbildningsdepartementet att utöka läkarutbildningen genom att ta emot 20 studenter extra varje termin (protokoll i PDF).

Om de nya studenterna inte är alltför nyfikna på världen utanför Västra Götaland och säger till i god tid innan de planerar att gå i pension så blir det säkert toppen.

Jag löser problemen i svensk sjukvård - del 1

Vet du vad meningen ”Vid behov av tolk, meddela mottagningen i förväg” heter på persiska? Turkiska? Ryska? Arabiska?

Sannolikt inte. Däremot förväntas personer som inte kan svenska, men kanske något av de betydligt mer spridda språken ovan, kunna förstå just den meningen på ett språk de inte kan.

Alla som söker vård och inte behärskar svenska har rätt till en tolk. Med lite framförhållning brukar det inte vara något problem att ordna en specialutbildad tolk, kunnig i språk man knappt hört talas om.

I det tättskrivna A4-papper som utgör kallelse till en specialistläkarmottagning finns därför uppmaningen att beställa tolk i förväg, inklämd bland infomation om brist parkeringsplatser och regler för uteblivet besök.

Det fungerar sådär.

Trots att jag knappt har passerat praoelev-status i vårdhierarkin har jag flera gånger varit med om situationer där patienter, efter flera månders väntetid, äntligen fått komma till mottagningen men fått boka ett nytt besök eftersom läkare och patient inte förstår varandra.

Medföljande anhöriga gör sitt bästa för att översätta, men om inte heller de behärskar svenska riskerar de att stjälpa mer än hjälpa. Sällan är det så viktigt med korrekt översättning och ömsesidig förståelse som när det handlar om medicinsk behandling.

Mitt förslag till lösning: Tryck en A4-sida med information om tolkbeställning översatt till våra vanligaste invandrarspråk. Bifoga den med samtliga kallelser, kanske går det att skriva ut kallelserna på det förtryckta pappret? Om Olle och Omar får samma information spelar ingen roll - man kan inte bedöma behovet av tolk enbart efter en persons namn.

Produktion och distribution av detta papper kostar säkerligen många tusenlappar. Men i relation till vad ett läkarbesök kostar är det småpengar. Jag hittar ingen siffra för Västra Götaland vid en snabb Google-sökning, men i Region Skåne kostar ett besök hos en specialistläkare skattebetalarna drygt 2400 kronor och summan i övriga landet borde ligga däromkring.

Jag återkommer självfallet med lösning på de övriga problemen i svensk sjukvård.

Sundbyberg - bakfullast i Sverige

7-Eleven på Nybergs torg i Sundbyberg är svenska mästare i att sälja bakfyllebruset Revigör.

De lyckades sälja mest i förhållande till antalet kunder och personalen belönas därför med en skidweekend i Hemavan. Hoppas bara att den välförtjänta skidresan blir av, för företaget bakom Revigör brukar inte alltid hålla vad de lovar.

På Revigörs hemsida finns en fantastisk bild där den överlycklige vinnaren gör tummen-upp, flankerad av herrtidningar och en rejäl trave Revigör. Av upphovsrättsliga skäl lägger jag inte ut bilden här men om ni någonsin har undrat hur äkta, oförfalskad glädje yttrar sig i Sundbyberg så klicka här.

Återigen, grattis Sumpan!

Jag kan inte skrämmas till tystnad

När jag just hade bestämt mig för att inte inleda ett fjärde blogginlägg i följd med ”när” föll det ner genom brevinkastet.

Brevet som visar att kampen inte är över.

Som ett slags ”vi vet var du bor” väljer Ica Kvantum i Kungsbacka att skicka mig ett erbjudande om att köpa billig felstavad ost. De verkar tro att de kan få mig att ge upp, att jag ska sluta att tala om för världen att de inte kan stava rätt till chèvre.

Tänk så fel man kan ha.

Sportkrönikörer - en kirurgisk riskgrupp

När Expressens Mats Olsson mådde kass i slutet av förra året trodde han först att det var vinterkräksjuka. Sex veckor senare och en gallblåsa fattigare gjorde han comeback i spalterna med en målande sjukdomsskildring som sannolikt blev den första krönikan i svensk presshistoria om gallblåseinflammation (cholecystit).

I dag var det dags för näste sportkrönikör att lägga sig på operationsbordet.

Tv4:s Patrick Ekwall berättar i sin blogg att Olof Lundh, tidigare kollega till Olsson (och mig), drabbats av blindtarmsinflammation och blivit akut opererad.

Om jag vore Ekwall skulle jag känna efter lite extra nästa gång det gör ont i magen.

Ett löfte som ger baksmälla

När det började storma kring bakfyllebruset Revigör i somras lovade företaget bakom produkten att ändra formuleringarna i sin marknadsföring, efter påtryckningar från läkemedelsverket.

”Vi har tagit bort en del medicinska påståenden, till exempel att Revigör skulle bota huvudvärk”, sa vd Claes Julin till Dagens Media.

Genom att påstå att brustabletterna lindrar ”alkoholrelaterade dagen-efter-besvär” snarare än huvudvärk får företaget Scandinavian Healthy Brands fortsätta att sälja dem, eftersom de betraktas som kosttillskott och inte läkemedel med medicinska effekter. Alla nöjda, eller?

Problemet är att Claes Julins påstående är lögn.

Revigör säljes fortfarande med hjälp av olagliga påståenden. Testa själv att googla huvudvärk eller Revigör och se vilka formuleringar som Scandinavian Healthy Brands använder i sin marknadsföring. De har även köpt reklam kopplad till sökordet bakfull, men där är formuleringen mer lagenlig eftersom den handlar om ”alkoholrelaterade bakfyllebesvär”.

Det kan förstås vara så att företaget råkat glömma att ändra sina formuleringar i Google-annonserna. I så fall är saken ännu mer pinsam, eftersom de själva skriver att de satsar på e-handel. Ett börsnoterat företag som sysslar med e-handel och inte har koll på sina sökord hos Google borde sälja sina varor på torget i stället.

Så antingen handlar det om en högst medveten gangstring och ett långfinger till läkemedelsverket - eller en pinsam tabbe som avslöjar hur usel koll företaget har på sin marknadsföring. Vilket som är mest allvarligt får betraktaren avgöra själv.

Samtidigt fortsätter Staffan Svensson och hans kolleger på Sahlgrenska universitetssjukhuset att kritisera Revigör ur ett mer vetenskapligt perspektiv. I dagens GP skriver de om senaste turerna kring den opublicerade studien som Revigör åberopar i sin marknadsföring.

Jag har också försökt att få tag på den omtalade studien, utan resultat. Desto lättare är det att få tag på Revigör. Det finns att köpa i Pressbyråkiosken i kulvertplanet på Sahlgrenska.

Kontrollbehov kan vara dold sjukdom

När Carl-Adam Nycop grundade Expressen 1944 var hans mantra ”väcka, oroa och förarga”. Få artiklar i nutidens kvällstidningar lever upp till de orden lika väl som de med rubrik enligt mallen ”(symtom) kan vara dold sjukdom”.

I dagens Journalisten tar Magnus Ingelman-Sundberg, professor i molekylär toxikologi vid Karolinska Institutet, upp ”dold sjukdom”-artiklar som exempel på oetisk medicinjournalistik . Han har vissa poänger i sitt resonemang, men när han jämför de krav som ställs på hanteringen av försöksdjur med de regler som gäller för media är han ute på djupt vatten:

”Mössens hälsa befinner sig således genom kontroll av svensk lagstiftning under uppsikt, medan hälsopåverkan på de människor som mår illa av felaktigt baserade medicinska larm, i syfte att sälja tidningar replierande på folks ohälsa och oro, inte står under uppsikt av någon etisk kontroll eller instans.”

Media står visst under uppsikt av såväl svenska lagar som etiska kontroller, även de inte är inriktade på att granska korrektheten just i medicinska påståenden. Professor Ingelman-Sundberg, som för övrigt är civilingenjör och inte läkare, vill därför ”sanera” medicinjournalistiken ytterligare. ”Det gäller att hitta verktyg och instanser som på ett adekvat och objektivt sätt kan utöva en sådan kontrollfunktion”, skriver han.

Tyvärr slutar debattartikeln där, för det hade varit intressant att se förslag på hur en sådan kontrollfunktion ska se ut. Ska sakkunniga granska redan publicerade artiklar och se om det finns fog för att skriva ”Blödande tandkött kan vara dold sjukdom”? Ska de pressetiska reglerna få en särskild paragraf om medicinsk information? Vem ska i så fall anmäla en artikel till granskning? Någon som läst artikeln, blivit orolig men sedan visat sig vara fullt frisk?

Eller ska redaktionerna skicka opublicerat material till experter för förhandsgranskning, på samma vis som i vetenskapliga tidskrifter? Vad händer i så fall om man ändå trycker en löpsedel med den ”dolda sjukdomen” trots att expertpanelen med epidemiologiska data som stöd inte tycker att det platsar på löpet?

Medicinska forskare och löpsedelsmakare kommer nog aldrig att vara helt överens - men det är nog bäst för alla om de inte byter jobb med varandra.

Till sjöss med havets stadsjeep

I Göteborg är det poppis att lufta däcken på stadsjeepar som en slags protest mot deras miljöpåverkan.

Om aktivisterna hade attackerat den flytande motsvarigheten med samma teknik skulle min lördagsutflykt med RIB blivit inställd med kort varsel.

Förkortningen utläses ’rigid inflatable boat’ och precis som sina kusiner på land drar de ohemult mycket bränsle, är sällan till någon praktisk nytta och för dessutom ett himla oväsen.

Till skillnad från stadsjeepar är de däremot roliga att åka med. Att iklädd flytoverall susa fram i 40 knop någon halvmeter från vattenytan när det blåser tio meter per sekund är garanterat häftigare än att åka Volvo XC90 i asfaltsdjungeln.

Turen startade vid Operan långt inne Göteborgs hamn och den sympatiske skepparen, en blond yngling med dyr klocka och misstänkt inlandsdialekt, guidade mig och de fyra övriga passagerarna genom hamninloppet och dess sevärdheter.

Precis som i de flesta andra turistguidningar var det siffror och ’ååååh’-framkallande bonusinformation som var tricket.

När skepparen pekade på vad som påstås vara världens enda flytande parkeringshus sade han:
– Det är till salu för 56 miljoner kronor. Det är ganska mycket det!

När vi passerade bananpiren:
– I Sverige äter vi sju bananer per sekund. Det är ganska mycket det!

När vi mötte danmarksfärjan Stena Jutlandica:
– Den tar 2000 passagerare. Det är ganska mycket det!
Med tillägget:
– Den är i Danmark på 3,5 timmar. Det är inte så mycket! Och det går att åka ännu snabbare med höghastighetsfärja!

Turen gick mot Vinga och norra skärgården som badade i sensommarsol. Tyvärr var det svårt att fotografera eftersom vi översköljdes av ljummet saltvatten med jämna mellanrum. Därför är bilden här intill tagen med båten vid kaj. I bakgrunden skymtar motorn med 225 hästkrafter.

Det är ganska mycket det!