Visar inlägg med etikett sjukvård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sjukvård. Visa alla inlägg

02 mars 2008

Världens mest nedlagda bok?

Häromdagen fick jag boken ”Från stormakt till Big Mac”, skriven av Kjell Albin Abrahamson, alldeles gratis.

Boken är utgallrad från biblioteket på det nedlagda mentalsjukhuset Lillhagens sjukhus.

För övrigt är även alla andra sjukhusbibliotek i Göteborg nedlagda, i den bemärkelsen att de inte längre lånar ut böcker till inneliggande patienter.

Boken? Den handlar om Sovjetunionen. De har också lagt ner.

02 januari 2008

Jag löser problemen i svensk sjukvård - del 2

Göteborg framställs ibland som en stad där kriminella härjar helt fritt, där uppgörelser i den undre världen håller även de laglydiga medborgarna i skräck och där vem som helst kan bli nedslagen var som helst eller åtminstone på Hisingen.

Det är förstås inte sant. Men Göteborg är faktiskt en väldigt bra stad att verka i om man har för vana att misshandla andra människor.

Här har nämligen sjukvården inte tekniska möjligheter att dokumentera offrens skador lika bra som på andra ställen i landet.

Om våldsverkaren i stället härjar några mil söderut och hans offer söker sig till Varbergs sjukhus blir alla skador fotograferade med digitalkamera redan på akuten. Det görs av en undersköterska lika rutinmässigt som man kollar puls och blodtryck på andra ställen.

De två kirurgiska akutmottagningarna på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg är inte ens utrustade med digitalkameror, än mindre med rutiner för att alltid dokumentera patienternas skador i bild.

Några hundra meter från akutmottagningen på Sahlgrenska ligger rättsmedicinska avdelningen med läkare som är proffs på att beskriva skador i text och bild. Till skillnad från i tv-deckarna undersöker de även levande människor och har jour dygnet runt.

Då är det väl bara att skicka patienten till andra sidan Guldhedsgatan för en snabb och säker dokumentation, eller?

Nja, varken sjukvården eller rättsväsendet är ju kända för snabba beslutsvägar.

Sedan ett par år tillbaka undersöker rättsmedicinarna bara patienter efter skriftlig begäran av polisen. Därför måste personalen på sjukhuset först kontakta polisen, som sedan skickar en skriftlig begäran om rättsintyg till avdelningen för rättsmedicin.

När pappersarbetet är klart är patientens sår redan igensydda, kanske sedan flera dagar. Därför blir den skriftliga akutjournalen, inte sällan dikterad under en hektisk nattjour, underlaget för det rättsintyg som kan avgöra om gärningsmannen döms för misshandel eller grov misshandel.

Lösning: En digitalkamera för 2000 kronor till varje akutmottagning, tio minuters fotokurs för personalen och rutiner för fotografering av alla skador redan på akuten.

Ett enkelt system som alla tjänar på, förutom möjligtvis stadens ökända gangsters.

18 september 2007

Jag löser problemen i svensk sjukvård - del 1

Vet du vad meningen ”Vid behov av tolk, meddela mottagningen i förväg” heter på persiska? Turkiska? Ryska? Arabiska?

Sannolikt inte. Däremot förväntas personer som inte kan svenska, men kanske något av de betydligt mer spridda språken ovan, kunna förstå just den meningen på ett språk de inte kan.

Alla som söker vård och inte behärskar svenska har rätt till en tolk. Med lite framförhållning brukar det inte vara något problem att ordna en specialutbildad tolk, kunnig i språk man knappt hört talas om.

I det tättskrivna A4-papper som utgör kallelse till en specialistläkarmottagning finns därför uppmaningen att beställa tolk i förväg, inklämd bland infomation om brist parkeringsplatser och regler för uteblivet besök.

Det fungerar sådär.

Trots att jag knappt har passerat praoelev-status i vårdhierarkin har jag flera gånger varit med om situationer där patienter, efter flera månders väntetid, äntligen fått komma till mottagningen men fått boka ett nytt besök eftersom läkare och patient inte förstår varandra.

Medföljande anhöriga gör sitt bästa för att översätta, men om inte heller de behärskar svenska riskerar de att stjälpa mer än hjälpa. Sällan är det så viktigt med korrekt översättning och ömsesidig förståelse som när det handlar om medicinsk behandling.

Mitt förslag till lösning: Tryck en A4-sida med information om tolkbeställning översatt till våra vanligaste invandrarspråk. Bifoga den med samtliga kallelser, kanske går det att skriva ut kallelserna på det förtryckta pappret? Om Olle och Omar får samma information spelar ingen roll - man kan inte bedöma behovet av tolk enbart efter en persons namn.

Produktion och distribution av detta papper kostar säkerligen många tusenlappar. Men i relation till vad ett läkarbesök kostar är det småpengar. Jag hittar ingen siffra för Västra Götaland vid en snabb Google-sökning, men i Region Skåne kostar ett besök hos en specialistläkare skattebetalarna drygt 2400 kronor och summan i övriga landet borde ligga däromkring.

Jag återkommer självfallet med lösning på de övriga problemen i svensk sjukvård.