Vem ska nu betala min dödsannons?

Häromveckan var det exakt tio år sedan jag började på Expressen.

Då hade tidningen nyligen förlorat titeln ”Skandinaviens största dagstidning”, även om formuleringen fortfarande användes på brevpapper för kommunikation på engelska.

Tidningen fortsatte dock att existera som om den fortfarande var störst. Vi hade ett eget café där man kunde få färska mackor från klockan 05 på morgonen, det fanns en pappersupplaga som trycktes på förmiddagen och tidningens egna budbilar (med radiokommunikation!) åkte runt i landet och gjorde ärenden åt redaktionen.

Jag minns när jag blev utsänd för att bevaka en stor radhusbrand på Ekerö och det självklara transportalternativet var helikopter. Kolleger från andra tidningar tittade luttrat när den luftburna taxin gick ner på en äng i närheten av branden och en ung reporter livrädd för de alltjämt roterade rotorbladen hukande hoppande ut ur helikoptern, som sedan lyfte och begav sig därifrån. En entré värdig en reporter från Skandinaviens största dagstidning.

Till de mer ovanliga förmånerna hörde gratis familjeannonser i Dagens Nyheter. Om man gifte sig, fick barn eller dog under anställningen bjussade företaget på en annons i den Bonnierägda morgontidningen. Eftersom folk på den tiden tenderade att stanna länge i företaget och dessutom inte levde helt enligt socialstyrelsens rekommendationer så var den gratis dödsannonsen tragiskt nog en väl utnyttjad förmån.

Under mina tio år som anställd på Expressen har jag fått mycket tillbaka av tidningen - men dödsannonsen kommer jag lyckligtvis aldrig att ha nytta av.

I veckan sade jag nämligen upp mig, efter att ha varit tjänstledig i snart fem år. Orsaken är att jag just skrivit kontrakt för min första anställning som läkare.

Jag har fått uppleva några spännande år i en fantastisk bransch, som under tiden ändrat sig på ett sätt som saknar historisk motsvarighet. Det finns säkert mycket som var bättre förr, men det bryr jag mig inte om.

Bland de första sakerna jag bestämde mig för när jag tog tjänstledigt var nämligen att jag aldrig skulle känna bitterhet mot min gamla arbetsgivare, om jag en dag bestämmer mig från att lämna tidningen. Tidigare medarbetare som ägnar stor energi om att tala illa om sin förra arbetsplats har jag träffat alldeles för många av. Inte bara sådana som arbetat på Expressen, bör tilläggas.

Slutligen några ord om något man helst inte pratar om såvida man inte jobbar inom vården, nämligen lön:

På mitt första läkarjobb tjänar jag en femhundring mer i månaden än när jag började på Expressen, tio år och 300 högskolepoäng tidigare. För övrigt betydligt under den summa som de strejkande sjuksköterskorna (med all rätt) kräver i ingångslön.

Mitt lönelyft under de senaste tio åren räcker därmed till en 14 millimeter hög dödsannons i DN (dock ej söndagar).

Ica märker kött - jag märker ord

Att sälja gammal köttfärs som ny känns väldigt 2007.

Därför väljer Ica nu att göra färs av språket i stället.

Smakar entrecoté gott till chevré, tro?

Inga gyllene tider i Halmstad

...men kaffet var åtminstone gott.

Som vanligt på Örjans vall.

Flyget som är billigare än gratis

Gratis flygbiljetter som reklamtrick har vi ju hört talas om.

Men att i praktiken få betalt för en flygresa är något helt annat.

Jag har just bokat en resa till Chicago i höst och återigen blivit påmind om galenskapen i flygbranschen.

Under ett skov av klimatångest utforskade jag möjligheten att ta tåget till Köpenhamns flygplats i stället för att flyga den otroligt fåniga sträckan Göteborg-Köpenhamn. Att dessutom kunna byta fem timmars väntan på en trist flygplats mot en tågtur genom Skåne i höstfärger gjorde inte alternativet sämre.

Som så ofta annars fick visheten ge vika för snålheten. Fast i just det här fallet skyller jag på flygbolagens underliga priskalkyler.

Att flyga Göteborg-Köpenhamn-Chicago t/r med SAS alla sträckor visade sig vara 726 kronor billigare än att resa direkt Köpenhamn-Chicago t/r med samma flighter. Trots att det innebär fyra extra starter och landningar samt några hundralappar till i flygskatt.

Med sådan prissättning spelar det ingen roll hur mycket subventioner och skatteunderstöd järnvägen får. Det är svårt att konkurrera med resor som är billigare än gratis.

Till SAS försvar ska sägas att de underliga priserna beror på att jag var osolidarisk nog att boka via en amerikansk resebyrå och inte via flygbolaget. Jänkarna var 2432 kronor billigare för exakt samma biljett. Samma tider, samma villkor, samma snåla bonussystem.

Av en händelse presenterade SAS i dag planer på ett nytt sparpaket. ”SAS måste tjäna mer - snabbt”, skriver Dagens Industri.

Bara jag som ser en fantastisk affärsmöjlighet här ovan?

Telefonnumret avslöjar hur frisk du är

035-140530 låter som ett telefonnummer till någon i Halmstad.

Men nummerserien är i själva verket resultatet av mycket klurande av de skarpaste hjärnorna i ESC, som i detta sammanhang står för European Society of Cardiology och är helt orelaterat till schlager.

Siffrorna ska användas för att förbättra hälsan hos befolkningen i Europa. De anger målvärden för de riskfaktorer som är möjliga att påverka för att förebygga hjärtsjukdom.

0 - betyder ingen användning av tobak
3 - kilometers promenad dagligen eller minst 30 minuter måttligt ansträngade fysisk aktivitet
5 - portioner frukt och grönsaker per dag

140 - maxvärde för det systoliska blodtrycket (”övertrycket”)
5 - maxvärde för totalkolesterol i blod, mätt i millimol/liter
3 - maxvärde för LDL-kolesterol (det ”onda” kolesterolet) i mmol/liter
0 - undvika övervikt och diabetes

Tanken med nummerserien är att den ska vara ett pedagogiskt verktyg för läkare och patienter. Den tar även större hänsyn till livsstilsfaktorer än till exempel Score-systemet som används i dag för att bedöma risken för koronar hjärtsjukdom.

En snabb jämförelse med mitt eget telefonnummer visar att jag, liksom övriga göteborgare, är rökfri och hyggligt duktig på att motionera. Däremot är det sämre ställt med grönsakerna och mitt blodtryck är direkt oförenligt med mänskligt liv.

Och numret i Halmstad? Det saknar abonnent.

1-1 i premiären

Veckans nyckelord är premiär.

Allsvensk premiär i går och premiär för havsöringfisket i dag.

Båda premiärmatcherna slutade 1-1. Blåvitt kryssade mot MFF och kampen mot havsöringarna slutade med samma resultat.

Besten ovan slutade sina dagar i Abu-röken men en nära släkting (som, liksom alla tappade fiskar, var enorm!) lyckades fly i sista stund.

En godkänd start på säsongen som ger mersmak inför kommande omgångar.

Det återstår ju en del fajter mot makrillarna, till exempel.