Ica märker kött - jag märker ord

Att sälja gammal köttfärs som ny känns väldigt 2007.

Därför väljer Ica nu att göra färs av språket i stället.

Smakar entrecoté gott till chevré, tro?

Ögon, köttfärs och så lite tango

Medan jag har ägnat senhösten åt organ långt bak i alfabetet (ögon, öron) så har världen fortsatt att snurra trots avsaknaden av uppdateringar här.

Mina drömmar om att bli Ica-handlare har fått ny näring tack vare oplanerade avgångar i branschen. Tyvärr är jag med mina bakteriologiska kunskaper något överkvalificerad till yrket, som numera hamnar någonstans mellan kvällstidningsreporter och stafettläkare i Dantes inferno. Kanske ska jag söka mig till Ica Bokförlag i stället? De tycks också ha som affärsidé att paketera om gammalt material i ny förpackning.

Och så har jag bidragit med en bild till ett kommersiellt ändamål alldeles gratis. Digitala reseguiden Schmap lever på att hobbyfotografer som jag skänker bilder till dem, rodnande av stolthet över att ens ha blivit tillfrågade. Så nu finns en intetsägande interiörbild från Café Tin Tin Tango i Helsingfors med min byline på deras sajt. Tänk vad man ställer upp på för att få sitt namn i tidningen!

Jag drömmer om en butik utan pumbor

Jag har tre drömyrken. Ett har jag redan haft, ett är jag på god väg att skaffa men det tredje lär förbli just en dröm.

Mitt hemliga drömyrke är Ica-butiksföreståndare.

Och nej, det är inget skämt.

Min allra första kontakt med yrket var under en dag som ”mini-prao” i tredje klass. På tveksamma legala grunder tillbringade jag och min kompis Martin en hel dag i en Ica-butik där en släkting arbetade. Vi packade upp matfett, räknade tomglas och prismärkte en halv pall konserverade champinjoner som introduktion till arbetslivet.

Den lilla Ica-butikens omsättning av champinjoner var inte särskilt stor. Därför kunde jag med stolthet inspektera de omsorgsfullt prismärkta burkarna vid de kommande veckornas fredagsinköp tillsammans med pappa och se att frukterna av mitt arbete fortfarande var synligt. Jag hade gjort avtryck i historien!

Några år senare, när det var dags att tänka på sommarjobb, fick jag till min stora besvikelse inte arbete i butiken. Som en konsekvens av detta började vi att göra våra veckoinköp hos en konkurrerade dagligvarukoncern (nej, inte Konsum!) och jag tvingades i stället att fundera på alternativa karriärvägar.

Trots motgången i de tidiga tonåren har drömmen om en egen Ica-butik alltid funnits kvar, om än med vissa modifikationer. Som nioåring såg jag dagar fyllda av prismärkning av konservburkar framför mig (det är roligt att prismärka!) medan jag i dag tänker mig själv som en slags redaktör i min Ica-butik.

Min butik ska nämligen inte profilera sig som billig, välsorterad, eller ovanligt miljövänlig.

Jag ska förestå den språkligt korrekta Ica-butiken.

Ingen medarbetare ska få sätta upp anslag eller affischer med erbjudanden utan att jag har godkänt dem. De ska vara välformulerade, korrekta och rättstavade. Ingen jävla chevré i min butik!

Medan andra butiker erbjuder pengar tillbaka om man hittar varor billigare hos konkurrenterna eller om bäst före-datum har passerats ska mina kunder premieras om de hittar felstavade skyltar. En baguette med camembert för ett stavfel, ett paket kycklingfilé per avslöjad särskrivning.

Som föreståndare och redaktör tar jag även särskilt ansvar för tidningssortimentet och kommer gärna med tips till kunderna. Andra medarbetare rekommenderar ostar och korvar medan jag tipsar jag om läsvärdheter:

”Såg du matchen i går? Då kan jag rekommendera den här färska Olsson-krönikan som vi fick in i förmiddags! Kanske ett smakprov?”

Jag befarar att jag kan få problem med facket när jag anför ”créme fraisch” som skäl för uppsägning men i övrigt ser jag inga hinder för mitt butikskoncept.

Om det inte vore för det där uteblivna sommarjobbet, förstås.

Jag kan inte skrämmas till tystnad

När jag just hade bestämt mig för att inte inleda ett fjärde blogginlägg i följd med ”när” föll det ner genom brevinkastet.

Brevet som visar att kampen inte är över.

Som ett slags ”vi vet var du bor” väljer Ica Kvantum i Kungsbacka att skicka mig ett erbjudande om att köpa billig felstavad ost. De verkar tro att de kan få mig att ge upp, att jag ska sluta att tala om för världen att de inte kan stava rätt till chèvre.

Tänk så fel man kan ha.

På ostfronten en hel del nytt

Som jag tidigare har rapporterat pågår ett krig i all tysthet på Ica Kvantum i Kungsbacka. En hårdför ostätande kundfalang tycks inte acceptera den västsvenska stavningen chevré utan ändrar butikens reklamskyltar till obegriplig franska. Sedan min förra rapport har ytterligare en skyltkupp genomförts men snabbt slagits ner.

Nu har kampen gått in i en ny fas.

Ica Kvantum har inte bara sänkt priset på den accentförsedda osten med två kronor per hekto - de har även förklarat krig på särskrivningsfronten.

Jag är djupt bekymrad över denna upptrappning i konflikten.

Chevrédesmod i matbutiken

Det finns en fransk ost som är känd i hela världen under namnet chèvre, förutom i Västsverige där den heter chevré. I såväl matbutiker som restauranger är den alternativa stavningen etablerad och ostens namn uttalas här ofta med betoning på sista bokstaven.

Häromdagen var det någon (utsocknes, får man förmoda) som tog mod till sig och revolterade mot den västsvenska stavningen på Ica Kvantum i Kungsbacka. Med hjälp av en bläckpenna ändrade accentaktivisten helt fräckt skylten så att resultatet blev som på bilden här bredvid.

Lyckligtvis lyckades den alerta personalen på Ica Kvantum stävja upproret i sin linda. Två dagar senare fanns det en ny skylt utan pretentiöst kladd över det första e:et. Det är snabba insatser som dessa som hjälpt Ica Kvantum att få titeln ”Västsveriges bästa matbutik”!