Jag drömmer om en butik utan pumbor

Jag har tre drömyrken. Ett har jag redan haft, ett är jag på god väg att skaffa men det tredje lär förbli just en dröm.

Mitt hemliga drömyrke är Ica-butiksföreståndare.

Och nej, det är inget skämt.

Min allra första kontakt med yrket var under en dag som ”mini-prao” i tredje klass. På tveksamma legala grunder tillbringade jag och min kompis Martin en hel dag i en Ica-butik där en släkting arbetade. Vi packade upp matfett, räknade tomglas och prismärkte en halv pall konserverade champinjoner som introduktion till arbetslivet.

Den lilla Ica-butikens omsättning av champinjoner var inte särskilt stor. Därför kunde jag med stolthet inspektera de omsorgsfullt prismärkta burkarna vid de kommande veckornas fredagsinköp tillsammans med pappa och se att frukterna av mitt arbete fortfarande var synligt. Jag hade gjort avtryck i historien!

Några år senare, när det var dags att tänka på sommarjobb, fick jag till min stora besvikelse inte arbete i butiken. Som en konsekvens av detta började vi att göra våra veckoinköp hos en konkurrerade dagligvarukoncern (nej, inte Konsum!) och jag tvingades i stället att fundera på alternativa karriärvägar.

Trots motgången i de tidiga tonåren har drömmen om en egen Ica-butik alltid funnits kvar, om än med vissa modifikationer. Som nioåring såg jag dagar fyllda av prismärkning av konservburkar framför mig (det är roligt att prismärka!) medan jag i dag tänker mig själv som en slags redaktör i min Ica-butik.

Min butik ska nämligen inte profilera sig som billig, välsorterad, eller ovanligt miljövänlig.

Jag ska förestå den språkligt korrekta Ica-butiken.

Ingen medarbetare ska få sätta upp anslag eller affischer med erbjudanden utan att jag har godkänt dem. De ska vara välformulerade, korrekta och rättstavade. Ingen jävla chevré i min butik!

Medan andra butiker erbjuder pengar tillbaka om man hittar varor billigare hos konkurrenterna eller om bäst före-datum har passerats ska mina kunder premieras om de hittar felstavade skyltar. En baguette med camembert för ett stavfel, ett paket kycklingfilé per avslöjad särskrivning.

Som föreståndare och redaktör tar jag även särskilt ansvar för tidningssortimentet och kommer gärna med tips till kunderna. Andra medarbetare rekommenderar ostar och korvar medan jag tipsar jag om läsvärdheter:

”Såg du matchen i går? Då kan jag rekommendera den här färska Olsson-krönikan som vi fick in i förmiddags! Kanske ett smakprov?”

Jag befarar att jag kan få problem med facket när jag anför ”créme fraisch” som skäl för uppsägning men i övrigt ser jag inga hinder för mitt butikskoncept.

Om det inte vore för det där uteblivna sommarjobbet, förstås.