Ögontjänare i salmiakchokladens land

Den blonde, överviktige mannen bakom ratten visade inget som helst intresse av mänsklig kommunikation, förutom när han knappade lite förstrött på sin Nokia-telefon efter att ha fått ett SMS.

Jetlaggad av tidsomställningen valde jag, i stället för småprat, att läsa i tabloiden jag diskret tagit ur stolsfickan framför mannen på plats 4B.

När jag kom till sidan åtta och rubriken BORT MED SOPORNA! ovanför en bild på ett deppigt Tre Kronor tappade taxichauffören allt intresse för bilkörning. Han släppte blicken från väg 45 och ägnade farligt mycket uppmärksamhet åt att försöka läsa artikeln om det svenska hockeyfiaskot. Trots att han med ett enstavigt läte vid resans början förklarat att han inte förstår svenska. Och fortfarande utan att säga ett ord till mig.

Det fattades bara att Muminfamiljen stoppat taxin och under knivhot tvingat till sig en körning till närmaste sauna, så hade alla stereotyper om Finland blivit bekräftade redan innan vi nått Helsingfors.

Jag är trots allt väldigt förtjust i Finland. Hur skulle jag inte kunna tycka om ett land där det är helt okej att sitta tyst för sig själv och dricka enorma mängder kaffe?

I morgon ska jag till Mejlans. Det har inget med e-post att göra, utan råkar vara platsen för ett väldigt stort sjukhus. Allt i jakt på kunskap om en sällsynt finsk ögonsjukdom.

Ögon, köttfärs och så lite tango

Medan jag har ägnat senhösten åt organ långt bak i alfabetet (ögon, öron) så har världen fortsatt att snurra trots avsaknaden av uppdateringar här.

Mina drömmar om att bli Ica-handlare har fått ny näring tack vare oplanerade avgångar i branschen. Tyvärr är jag med mina bakteriologiska kunskaper något överkvalificerad till yrket, som numera hamnar någonstans mellan kvällstidningsreporter och stafettläkare i Dantes inferno. Kanske ska jag söka mig till Ica Bokförlag i stället? De tycks också ha som affärsidé att paketera om gammalt material i ny förpackning.

Och så har jag bidragit med en bild till ett kommersiellt ändamål alldeles gratis. Digitala reseguiden Schmap lever på att hobbyfotografer som jag skänker bilder till dem, rodnande av stolthet över att ens ha blivit tillfrågade. Så nu finns en intetsägande interiörbild från Café Tin Tin Tango i Helsingfors med min byline på deras sajt. Tänk vad man ställer upp på för att få sitt namn i tidningen!