Banjo, bärs och rättade brudar

Här är ännu en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva:

Jag har varit på jazztävling.

Rätt band vann och det var god stämning trots mängder av sordiner. Mitt sällskap och jag sänkte medelåldern avsevärt och fick upprepade inviter att gå med i någon slags förening för jazz.

Den fryntlige mannen som kom med inbjudan hade förutom ett fånigt litet skägg även i uppdrag att vara konferencier. Han skämtade ideligen om blondiner, samtidigt som hans egen ursprungliga hårfärg var svårbedömd. I kontrast till skämten framstod musiken som toppmodern.

Däremot introducerade konferencieren en för mig helt ny humorgenre: banjokomik. Detta fåniga stränginstrument och dess utövare är likt taxar ständigt utsatta för andras hån och nedsättande kommentarer. Det finns hundratals banjovitsar att googla fram för den som vill briljera vid nästa jazztävling.

***
Veckans ”jag blev journalist för att jag vill förändra världen men får ju bara skriva om trams”-ingress är hämtad från en GP-artikel om Båtmässan. Kunde skribenten inte få med några rader om det minskade torskbeståndet, utanförskapet i förorterna och rättvisemärkning av kläder också?

***
Jag och resten av primat-Sverige är fortfarande i chock över att språkvetaren Fredrik Lindström inte kan stava till schimpans.

***
Måndag morgon till onsdag eftermiddag kommande vecka tillbringar jag i Ljungskile, inkvarterad i ett hotell känt för en mycket välsorterad bar med åtta olika sorters belgiskt öl på fat samt ytterligare ett hundratal på flaska.

Baren håller stängt måndagar och tisdagar under vinterhalvåret och öppnar först onsdag klockan 16. På minuten samma tidpunkt som jag checkar ut och lämnar orten.

***
Publicistklubbens webbproducent Gunnel R Johansson har nu korrigerat mitt namn (och kön). Tack.

Beviset på att jag är en konstnär

Sedan urminnes tider har jag en firma registrerad i mitt namn för att enkelt kunna debitera alla multinationella mediekoncerner som eventuellt vill köpa mina tjänster.

Det vore ju liksom dumt att behöva tacka nej på grund av avsaknad av F-skattsedel om Google, Microsoft eller Ica lägger bud på den här bloggen.

Till Skatteverket har jag angivit att jag pysslar med ”journalistik och författarskap”, vilket hittills speglat bolagets verksamhet på ett alldeles korrekt sätt.

Men det tycker inte Skatteverket.

De tycker uppenbarligen att mina alster är mycket mer än billig journalistik och simpelt författarskap.

De tycker att det är litterärt och konstnärligt skapande jag håller på med.

I dagarna fick jag ett nytt registreringsbevis där Skatteverket - utan att jag på något vis bett om det - upphöjt mig till konstnär.

I nästa års deklaration planerar jag att utnyttja min nyvunna status som konstnär . Jag förmodar att samtliga yrkade avdrag för stafflier, randiga tröjor, absinth, inspirationsresor till södra Frankrike och allt annat jag behöver för att utveckla mitt skapande kommer att accepteras utan knorr av myndigheten.

För vem kan vara bättre på att bedöma vad konst är än Skatteverket?

Ingen hjärtefråga för reklammakarna

”Hjärndöd reklam” har vi hört talas om - men hjärtdöd?

Jodå, det finns.

Trots att tekniken är över 100 år gammal är elektrokardiogram, EKG, fortfarande den mest använda metoden för att upptäcka infarkt, rytmrubbningar och andra hjärtproblem.

Grafen som visar hjärtats elektriska aktivitet är samtidigt en symbol för liv. När den gröna livaktiga linjen på bildskärmen i sjukhusserierna plötsligt övergår till att bli ett rakt streck samtidigt som maskinen börjar tjuta - då är man död. Tv-död.

Bilder av EKG används också flitigt i reklam och logotyper. Oftast för att symbolisera koppling till medicin och sjukvård, i andra sammanhang för att ge associationer till puls och spänning.

Ibland blir det mindre lyckat. Eller rentav hjärtdöd reklam.

Handelsbanken har just nu en banner-kampanj med ett animerat EKG. Annonsen nedan ska locka till ”säkra” placeringar nu när börsklimatet upplever en större kris än jordens dito.







Utan att tråka ut mina läsare med hjärtfysiologiska resonemang kan jag konstatera en sak: om en sparare har ett EKG som liknar det i Handelsbankens annons är en långsiktig kapitalinvestering inte det första man borde tänka på.

Ännu dystrare prognos har det EKG som presenteras i logotypen till nya, omdebatterade sajten doktorsguiden.se (jag kanske återkommer till den någon annan gång):







Sajten listar mängder av namn på akutläkare och kardiologer. Med tanke på ovanstående EKG borde de utöka namnlistan med begravningsentreprenörer och jurister specialiserade på arvsrätt.

Slutligen ett par ljus i EKG-mörkret. Hyrläkarfirman Läkarjouren och Räddningstjänsten Storgöteborg har exemplariska EKG i sina logotyper och signalerar hjärtfrisk verksamhet.









Reklamare och andra som vill ha en snabbintroduktion och exempel på ett normalt EKG rekommenderas att ta en titt på Wikipedia.

Christina och jag

Två gånger har jag (felaktigt) kallats Christina i offentliga sammanhang.

Lustigt nog har båda tillfällena samband med stipendier.

Första gången var när jag tog studenten för alldeles för många år sedan. Inför en fullsatt aula med 18-åringar stärkta av champagnefrukost blev Christina Carrwik uppkallad på scen av rektorn för att motta ett språkstipendium i form av en Nils Ferlin-bok.

Andra tillfället upptäckte jag just nu, när jag läste besluten som Publicistklubbens kloka stipendienämnd fattat i dagarna. De har beslutat att ge samma Christina en peng för att resa till Chicago och besöka den medicinska tidskriften Jamas redaktion.

Könskvotering när den är som bäst.

Greker och boråsare har en sak gemensamt

Att hitta likheter mellan Borås och Aten är svårare än att räkna upp namnen på fem kända belgare.

Men under min fältstudie nyligen hittade jag åtminstone en gemensam nämnare:

Båda städerna lever på gamla meriter.

På dörren in till personalrummet vid akuten på sjukhuset i Borås sitter en bild på fotbollslaget Elfsborg med texten ”Svenska mästare 2006”. Det postordersponsrade lagets SM-guld häromåret blev symbolen för en stad som rest sig på nio efter att ha varit nere för räkning i spåren av textilindustrins kris.

Nu har Borås inte mindre än tre Wayne's Coffee (bara Stockholm har fler) och det är faktiskt närmare 1500 personer varje dag som pendlar från Göteborg till Borås.

Livet skulle vara toppen för boråsarna, om det inte vore för att affischen med de svenska mästarna var inaktuell. Återigen är det storebror i väst som regerar även på det området - men boråsarna lever liksom atenarna hellre i det förflutna.

Aten har fått nya spårvagnar av samma typ som finns i Göteborg (mycket förvirrande - det är samma ljudbild vid Syntagma som vid Drottningtorget). I övrigt har inte så mycket hänt de senaste 2500 åren. Antalet Wayne's Coffee i staden är fortfarande noll och Parthenon-templet dominerar alltjämt stadsbilden.

Min enastående sociala kompetens hindrade mig från att erbjuda personalen vid akuten i Borås en affisch på de regerande svenska mästarna i fotboll. Inte heller påpekade jag för atenarna att det faktum att det fortfarande står lyftkranar vid Parthenon spär på fördomarna om grekernas förmåga att hålla tider.

***
På en arbetsplats häromveckan såg jag ett skrivbord som var fullt av ikoner. Och då menar jag ett fysiskt skrivbord och ikoner i form av religiösa motiv. Papperskorgen var däremot tömd.

***
Upprörande nyheter från djurvärlden: Posten släppte i veckan nya frimärken, bland annat en serie med hundmotiv. Mopsar och salukis anses tydligen vara bättre vänner till människan än taxar.

***
Till sist ett medicinskt fall:

34-årig man på solsemester på Sicilien upptäcker en kväll underliga utslag på båda fötterna. De är ljust röda, cirkelformade och har en diameter något under en centimeter. Utslagen svider något, saknar krustor och vätskar inte. Tidigare under dagen har han tagit en promenad i terräng med vulkansand. Han är helt friskt i övrigt och inte allergisk så vitt han vet. Tar inga mediciner. Ingen annan i sällskapet har drabbats av något liknande.

Diagnos? Svar i vit text längre ner på sidan.

(Alla uppgifter som kan identifiera personen är modifierade)

Svar: Solsveda. Han hade promenerat i solen iklädd Foppa-tofflor utan strumpor.