Banjo, bärs och rättade brudar

Här är ännu en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva:

Jag har varit på jazztävling.

Rätt band vann och det var god stämning trots mängder av sordiner. Mitt sällskap och jag sänkte medelåldern avsevärt och fick upprepade inviter att gå med i någon slags förening för jazz.

Den fryntlige mannen som kom med inbjudan hade förutom ett fånigt litet skägg även i uppdrag att vara konferencier. Han skämtade ideligen om blondiner, samtidigt som hans egen ursprungliga hårfärg var svårbedömd. I kontrast till skämten framstod musiken som toppmodern.

Däremot introducerade konferencieren en för mig helt ny humorgenre: banjokomik. Detta fåniga stränginstrument och dess utövare är likt taxar ständigt utsatta för andras hån och nedsättande kommentarer. Det finns hundratals banjovitsar att googla fram för den som vill briljera vid nästa jazztävling.

***
Veckans ”jag blev journalist för att jag vill förändra världen men får ju bara skriva om trams”-ingress är hämtad från en GP-artikel om Båtmässan. Kunde skribenten inte få med några rader om det minskade torskbeståndet, utanförskapet i förorterna och rättvisemärkning av kläder också?

***
Jag och resten av primat-Sverige är fortfarande i chock över att språkvetaren Fredrik Lindström inte kan stava till schimpans.

***
Måndag morgon till onsdag eftermiddag kommande vecka tillbringar jag i Ljungskile, inkvarterad i ett hotell känt för en mycket välsorterad bar med åtta olika sorters belgiskt öl på fat samt ytterligare ett hundratal på flaska.

Baren håller stängt måndagar och tisdagar under vinterhalvåret och öppnar först onsdag klockan 16. På minuten samma tidpunkt som jag checkar ut och lämnar orten.

***
Publicistklubbens webbproducent Gunnel R Johansson har nu korrigerat mitt namn (och kön). Tack.