Bert Karlssons största hemlighet

Vad har Kvällspostens chefredaktör Staffan Erfors, tv-mannen Hasse Aro och Rumäniens förre diktator Nicolae Ceausescu gemensamt?

Förhoppningsvis inget mer än att de förekommer i Bert Karlssons självbiografi ”Mitt liv som Bert” - med sina namn felstavade.

När man läser en självbiografi som uppges vara skriven av huvudpersonen själv uppstår ofta frågan om det i själva verket är en spökskrivare som ligger bakom. Bert Karlsson undanröjer på egen hand alla misstankar om inhyrda proffs genom att konsekvent stava kända personers namn fel i sin bok.

Med undantag av felstavningarna och några språkfel så är det en stor fördel att ingen annan har varit inne och petat i Berts manus. Här får han breda ut sig med förutsägbar kritik (Laila Freivalds) och oförutsägbar namedroppning (en rättstavad Ralph Peeker!) utan att någon försöker nyansera hans ord. Allt är väldigt Bert.

Bert Karlsson hör till det fåtal i Sverige som är så känd att han ibland bara förekommer med förnamnet på löpsedeln. I min barndom var han ”Skara-Bert”, numera räcker det med Bert. Jag tillhör de medskyldiga, eftersom jag liksom de flesta andra som arbetat åtminstone ett par år på en kvällstidning haft anledning att skriva om honom. Vid minst tre tillfällen har vårt samtal följt samma mönster:

• Vi talar om det dagsaktuella ämnet som står på antingen min eller hans agenda. Det brukar vara snabbt avklarat och resultera i rubrikvänliga citat.
• Samtalet fortsätter med att Bert kritiserar medias bevakning av dansbandsmusik. Han förklarar hur inkompetenta recensenterna är och jag lyssnar utan att säga emot.
• Vi övergår till att prata om det som är vårt stora (enda?) gemensamma intresse: svampplockning. Jag har flera gånger förgäves försökt att komma över närmare positionsangivelser till hans största hemlighet - de omtalade kantarellställena i norra Bohuslän.
  

Om Bert inkluderar en svampkarta i nästa upplaga av boken så kommer hans nystartade bokförlag bli större än Kikki Danielsson.