17 augusti 2012
14 maj 2010
Nyhet! Bli smal och gulbrun utan att gå ner i vikt!
När blogginspirationen tryter är det skönt att det finns kosttillskott.
Utan Thistle & Tan skulle det fortfarande vara tyst i den här bloggen.
Tidningsannonserna för det nya pillret ser inte ut som de annars brukar göra när det handlar om kosttillskott och naturläkemedel. Ingen till veckotidningsartikel maskerad reklamtext märkt ”annons” i toppen eller plottrig Hänt Extra-layout. I stället ljus och luft med text skapad av en riktig copywriter. Som inleder de korta meningarna med som. Som bara riktiga copywriters kan. (annons i PDF här)
Thistle & Tan marknadsförs med nyckelorden ”smal och brun”. Det påstås öka fettförbränningen, bibehålla muskelmassan och ge en ”jämn och naturlig” solbränna. Preparatet bygger på en blandning av två i dessa sammanhang välkända substanser, CLA (på svenska konjugerad linolensyra, en fleromättad fettsyra) och betakaroten. Kombinationen av de två beskrivs i annonsen som en ”världsnyhet”. Det är åtminstone lika mycket världsnyhet som världens första mjukost med bacon, en annan framgångsrik kombination av välkända ämnen.
Vad finns det då för stöd för påståendena i annonsen? Den som vill veta mer hänvisas till företaget Elexir Pharmas hemsida där det finns en vetenskaplig artikel att ladda ner. Den tio år gamla artikeln beskriver hur CLA reducerar kroppsfettet hos överviktiga och bland författarna finns ingen mindre än norrmannen Erling Thom, som läsare av denna blogg känner igen från tidigare inlägg. Även den här studien är liten och spänner över kort tid, 47 deltagare fullföljde studien som genomfördes under tolv veckor. Deltagarna som fick CLA i stället för placebo gick inte ner i vikt men man fann en signifikant minskning av andelen kroppsfett.
Det är synd att bolaget har valt att presentera just denna artikel, för det finns betydligt bättre studier i ämnet. Jag har läst ett par av de artiklar som sammanfattar forskningen på området (för de intresserade rekommenderas Whigham et al från 2007 och Badini Feitoza et al från 2009) och CLA är faktiskt ingen bluff. Slutsatserna man drar genom att jämföra de studier av varierande kvalitet som finns är i princip dessa:
Låt oss då (förmodligen felaktigt) utgå från att CLA i relativt stora dagliga doser är helt ofarligt - vad kan man då vinna? Whigham et al beräknar att man på ett år kan minska kroppsfettet med två kilo genom att äta CLA i den ofta studerade dosen 3,4 gram per dygn. Större doser ger inte bättre effekt. Några bra långtidsstudier finns inte men de data som finns tyder på att effekten planar ut efter två år. Återigen, det är uppgifter som beräknats genom att slå samman flera studier och det finns förstås många felkällor men det är den minst dåliga uppgift jag hittat.
Vi kan alltså med hyggligt vetenskapligt stöd påstå att det går att omfördela två kilo kroppsfett till annan vävnad (vilket inte automatiskt betyder muskler) på ett år genom att äta CLA. Och att man blir brun, eller åtminstone gulorange, av att äta betakaroten är tämligen oomtvistad. Så det är alltså inte helt gripet ur luften att påstå att man blir ”smal och brun” av Thistle & Than.
Men i marknadsföringen bortom den snygga annonsen går Elexir Pharma några steg för långt. I ett pressmeddelande påstår produktens skapare Jimmy Månsson att Thistle & Than ”minskar kroppsvikten”. Den förändrade hudfärgen ska i sin tur öka motivationen att gå ner i vikt ytterligare. Här kommer alltså påståenden som inte ens Erling Thom lyckades belägga i sin sponsrade studie. Eller är det så att Månsson påstår att man går ner i vikt av betakaroten? I så fall kan vi snacka om världsnyhet.
Okej, två kilo mindre fett på ett år (dock utan att gå ner i vikt!) och en ”klädsam solbränna” kanske är värt en investering trots allt. Med den enligt försäljaren rekommenderade dosen på fyra kapslar per dag kostar Thistle & Than 7076 kronor per år. Elexir Pharma är dock återhållsamma i sin dosering, för att få bäst effekt enligt artiklarna ovan krävs 5,4 kapslar per dygn. En årsförbrukning kostar då 9553 kronor (frakt ingår!), eller om man så vill 4776 kronor per kilo omfördelat fett.
”Du blir helt enkelt mer slimmad”, skriver copywritern. Som kanske syftar på plånboken.
Utan Thistle & Tan skulle det fortfarande vara tyst i den här bloggen.
Tidningsannonserna för det nya pillret ser inte ut som de annars brukar göra när det handlar om kosttillskott och naturläkemedel. Ingen till veckotidningsartikel maskerad reklamtext märkt ”annons” i toppen eller plottrig Hänt Extra-layout. I stället ljus och luft med text skapad av en riktig copywriter. Som inleder de korta meningarna med som. Som bara riktiga copywriters kan. (annons i PDF här)
Thistle & Tan marknadsförs med nyckelorden ”smal och brun”. Det påstås öka fettförbränningen, bibehålla muskelmassan och ge en ”jämn och naturlig” solbränna. Preparatet bygger på en blandning av två i dessa sammanhang välkända substanser, CLA (på svenska konjugerad linolensyra, en fleromättad fettsyra) och betakaroten. Kombinationen av de två beskrivs i annonsen som en ”världsnyhet”. Det är åtminstone lika mycket världsnyhet som världens första mjukost med bacon, en annan framgångsrik kombination av välkända ämnen.
Vad finns det då för stöd för påståendena i annonsen? Den som vill veta mer hänvisas till företaget Elexir Pharmas hemsida där det finns en vetenskaplig artikel att ladda ner. Den tio år gamla artikeln beskriver hur CLA reducerar kroppsfettet hos överviktiga och bland författarna finns ingen mindre än norrmannen Erling Thom, som läsare av denna blogg känner igen från tidigare inlägg. Även den här studien är liten och spänner över kort tid, 47 deltagare fullföljde studien som genomfördes under tolv veckor. Deltagarna som fick CLA i stället för placebo gick inte ner i vikt men man fann en signifikant minskning av andelen kroppsfett.
Det är synd att bolaget har valt att presentera just denna artikel, för det finns betydligt bättre studier i ämnet. Jag har läst ett par av de artiklar som sammanfattar forskningen på området (för de intresserade rekommenderas Whigham et al från 2007 och Badini Feitoza et al från 2009) och CLA är faktiskt ingen bluff. Slutsatserna man drar genom att jämföra de studier av varierande kvalitet som finns är i princip dessa:
- CLA har större effekt på möss än på människor
- CLA hjälper inte för att gå ner i vikt men det tycks reducera andelen fett i kroppen
- Fler och bättre studier behövs, inte minst för att kartlägga eventuella biverkningar
Låt oss då (förmodligen felaktigt) utgå från att CLA i relativt stora dagliga doser är helt ofarligt - vad kan man då vinna? Whigham et al beräknar att man på ett år kan minska kroppsfettet med två kilo genom att äta CLA i den ofta studerade dosen 3,4 gram per dygn. Större doser ger inte bättre effekt. Några bra långtidsstudier finns inte men de data som finns tyder på att effekten planar ut efter två år. Återigen, det är uppgifter som beräknats genom att slå samman flera studier och det finns förstås många felkällor men det är den minst dåliga uppgift jag hittat.
Vi kan alltså med hyggligt vetenskapligt stöd påstå att det går att omfördela två kilo kroppsfett till annan vävnad (vilket inte automatiskt betyder muskler) på ett år genom att äta CLA. Och att man blir brun, eller åtminstone gulorange, av att äta betakaroten är tämligen oomtvistad. Så det är alltså inte helt gripet ur luften att påstå att man blir ”smal och brun” av Thistle & Than.
Men i marknadsföringen bortom den snygga annonsen går Elexir Pharma några steg för långt. I ett pressmeddelande påstår produktens skapare Jimmy Månsson att Thistle & Than ”minskar kroppsvikten”. Den förändrade hudfärgen ska i sin tur öka motivationen att gå ner i vikt ytterligare. Här kommer alltså påståenden som inte ens Erling Thom lyckades belägga i sin sponsrade studie. Eller är det så att Månsson påstår att man går ner i vikt av betakaroten? I så fall kan vi snacka om världsnyhet.
Okej, två kilo mindre fett på ett år (dock utan att gå ner i vikt!) och en ”klädsam solbränna” kanske är värt en investering trots allt. Med den enligt försäljaren rekommenderade dosen på fyra kapslar per dag kostar Thistle & Than 7076 kronor per år. Elexir Pharma är dock återhållsamma i sin dosering, för att få bäst effekt enligt artiklarna ovan krävs 5,4 kapslar per dygn. En årsförbrukning kostar då 9553 kronor (frakt ingår!), eller om man så vill 4776 kronor per kilo omfördelat fett.
”Du blir helt enkelt mer slimmad”, skriver copywritern. Som kanske syftar på plånboken.
19 februari 2009
Skrämmande inblick i råare IT-värld
Det har sina sidor att bo på vischan och vakna med (och av) en landsortstidning på hallmattan varje morgon.
Bland alla texter om PRO-möten, källarinbrott och hockey i de lägre divisionerna får man i Smålands-Tidningen ibland läsa saker man inte riktigt hade förväntat sig. Som det här raderna i dagens nummer, hämtade från en artikel om ett föredrag för föräldrar i en skola:
”Näst intill mörkrädd blev förmodligen en och annan i Annebergsskolans matsal inför informerandet om att webbsidor, som egentligen borde vara förbjudna, rakt på tipsar om droger, tillverkning av bomber och till råga på allt även ger tips om hur man kan begå självmord och våldtäkter!”
Jag hade gärna länkat till artikeln, men Smålands-Tidningens innehåll finns inte på Internet. Tidningen ingår i Herenco-koncernen, vars dagstidningar tillhör det fåtal i Sverige som inte har nyheter på Internet.
Kanske är det säkrast så, med tanke på vad man riskerar att stöta på i IT-världen!
Bland alla texter om PRO-möten, källarinbrott och hockey i de lägre divisionerna får man i Smålands-Tidningen ibland läsa saker man inte riktigt hade förväntat sig. Som det här raderna i dagens nummer, hämtade från en artikel om ett föredrag för föräldrar i en skola:
”Näst intill mörkrädd blev förmodligen en och annan i Annebergsskolans matsal inför informerandet om att webbsidor, som egentligen borde vara förbjudna, rakt på tipsar om droger, tillverkning av bomber och till råga på allt även ger tips om hur man kan begå självmord och våldtäkter!”
Jag hade gärna länkat till artikeln, men Smålands-Tidningens innehåll finns inte på Internet. Tidningen ingår i Herenco-koncernen, vars dagstidningar tillhör det fåtal i Sverige som inte har nyheter på Internet.
Kanske är det säkrast så, med tanke på vad man riskerar att stöta på i IT-världen!
03 februari 2009
Hudkrämarna försöker igen - till ännu högre pris
”Nya upptäckter inom bioteknologi ger stora framsteg i kampen mot rynkor och åldrande hud” är ännu en fantastisk rubrik från företaget som gav oss mirakelpillret Dermavito.
Den här gången har de ändrat några bokstäver i produktens namn och lanserar ett piller och en kräm mot rynkor under namnet Dermasee. Precis som i reklamen för Dermavito hänvisar de till en studie av den norske kemisten Erling Thom, publicerad i samma ”vetenskapliga” annonsblad som Dermavito-studien.
Av en ren händelse har Dermasee-studien exakt samma antal deltagare, utformning och resultat som Dermavito-studien. Inte så konstigt, eftersom det är precis samma studie de hänvisar till. Erling Thom har nämligen bara publicerat en anti-rynkstudie i den tvivelaktiga tidskriften Journal of International Medical Research. De ”nya upptäckter” som reklamen hänvisar till är alltså inte nyare än att de redan använts som reklam för ett annat preparat från samma företag. Mer om studien finns i mitt tidigare inlägg (och de följande kommentarerna) om Dermavito.
Dermasee uppges innehålla ett ämne kallat Matrixyl. Enligt reklamen har ämnet i ”upprepade kliniska studier i bland annat Frankrike” visat sig stimulera bildandet av kollagen, som bidrar till hudens elasticitet. Några referenser till dessa studier finns inte i reklamen.
En sökning i den medicinska artikeldatabasen Pubmed ger dock en träff på ”matrixyl ”, fast då är studien tysk och inte fransk. Studien, med 20 deltagare, är utförd på kvinnor som strålbehandlats för bröstcancer och slutsatserna är alltså inte automatiskt överförbara till kosmetiska anti-rynkkrämer. Resultatet? Kräm med matrixyl visade sig vara både dyrare och sämre än traditionella krämer, åtminstone i denna speciella grupp.
Vad skiljer då Dermasee från Dermavito? Utan tillgång till innehållsförteckningen är det förstås svårt att säga något säkert om det. Men eftersom säljaren hänvisar till samma studie är det ingen vågad gissning att de båda preparaten har en hel del gemensamt. En innovation är dock att Dermasee finns både som kräm och tablett - vilket framsteg!
De som nappar på erbjudandet om ett ”gratis” provpaket Dermasee (för 79 kronor) och vill fortsätta med kuren får betala totalt 2304 kronor för ett halvårs förbrukning. I sammanhanget framstår alltså Dermavito som rena fyndet, eftersom ett halvår med ”superpillret” blott kostar 1414 kronor.
I väntan på att Erling Thom ska färdigställa en jämförande studie mellan de två preparaten finns bara en säker vinnare: Krämarna som säljer skräpet.
Den här gången har de ändrat några bokstäver i produktens namn och lanserar ett piller och en kräm mot rynkor under namnet Dermasee. Precis som i reklamen för Dermavito hänvisar de till en studie av den norske kemisten Erling Thom, publicerad i samma ”vetenskapliga” annonsblad som Dermavito-studien.
Av en ren händelse har Dermasee-studien exakt samma antal deltagare, utformning och resultat som Dermavito-studien. Inte så konstigt, eftersom det är precis samma studie de hänvisar till. Erling Thom har nämligen bara publicerat en anti-rynkstudie i den tvivelaktiga tidskriften Journal of International Medical Research. De ”nya upptäckter” som reklamen hänvisar till är alltså inte nyare än att de redan använts som reklam för ett annat preparat från samma företag. Mer om studien finns i mitt tidigare inlägg (och de följande kommentarerna) om Dermavito.
Dermasee uppges innehålla ett ämne kallat Matrixyl. Enligt reklamen har ämnet i ”upprepade kliniska studier i bland annat Frankrike” visat sig stimulera bildandet av kollagen, som bidrar till hudens elasticitet. Några referenser till dessa studier finns inte i reklamen.
En sökning i den medicinska artikeldatabasen Pubmed ger dock en träff på ”matrixyl ”, fast då är studien tysk och inte fransk. Studien, med 20 deltagare, är utförd på kvinnor som strålbehandlats för bröstcancer och slutsatserna är alltså inte automatiskt överförbara till kosmetiska anti-rynkkrämer. Resultatet? Kräm med matrixyl visade sig vara både dyrare och sämre än traditionella krämer, åtminstone i denna speciella grupp.
Vad skiljer då Dermasee från Dermavito? Utan tillgång till innehållsförteckningen är det förstås svårt att säga något säkert om det. Men eftersom säljaren hänvisar till samma studie är det ingen vågad gissning att de båda preparaten har en hel del gemensamt. En innovation är dock att Dermasee finns både som kräm och tablett - vilket framsteg!
De som nappar på erbjudandet om ett ”gratis” provpaket Dermasee (för 79 kronor) och vill fortsätta med kuren får betala totalt 2304 kronor för ett halvårs förbrukning. I sammanhanget framstår alltså Dermavito som rena fyndet, eftersom ett halvår med ”superpillret” blott kostar 1414 kronor.
I väntan på att Erling Thom ska färdigställa en jämförande studie mellan de två preparaten finns bara en säker vinnare: Krämarna som säljer skräpet.
28 januari 2009
5,5 år av zebror och gratis kaffe är över
Efter elva terminer, 9000 timmars studier (typ) och 293 780 kronor i studieskulder är det över.
Examen är klar.
Eftersom en del av bloggens läsare är intresserade av att veta hur det är att studera till läkare i Göteborg kommer här några sammanfattande tankar, ihopsamlade under 5,5 år.
Mest gammaldags. Korsförhör av professorn i linneförrådet på infektionskliniken. En grupp studenter sitter på en rad och förhörs om skillnader mellan olika antibiotika. Inte helt enligt moderna pedagogiska principer – men effektivt.
Mest användbart. De utmärkta föreläsningarna om cirkulationsfysiologi på termin tre. Om jag bara skulle få ha med mig ett kompendium i framtiden skulle jag välja det.
Utebliven nakenchock. Vid uppropet på gynekologikursen fick manliga och kvinnliga studenter olika infomaterial, allt för att vi inte skulle få reda på koden till det motsatta könets omklädningsrum. På den efterföljande barnkursen var vi dock betrodda att byta om i samma rum – precis som barn gör.
Värvningsargument 1. ”Huden är kroppens största organ”. Sagt av hudläkare som vill sälja in sin specialitet.
Sömnigast. Morgonrond klockan 08 – i Uddevalla. Det borde vara förbjudet att behöva gå upp före 05 på morgonen.
Eufemism. Försöksdjuren som avlivades genom ”cervikal dislokation” inför en av (de numera mycket få) djurlaborationerna. Man kan annars säga att man brutit nacken av djuren, fast det låter inte lika fint.
Fringis. En av de mer okända fördelarna med att arbeta inom vården är att det nästan alltid finns tillgång till nybryggt, gott kaffe på avdelningarna. Eftersom patienterna får kaffe serverat till sina måltider kan ju lika gärna personalen få det också, resonerar man på Sahlgrenska. Synd bara att barn inte dricker kaffe, för på barnkliniken är man hänvisad till trist automatkaffe.
Djurstudie. ”Om ni hör ljudet av hovar på Avenyn är det mer sannolikt att det är en polishäst än en förrymd zebra”. Upprepat av en hel rad lärare, för att få oss att inse att det oftast är vanliga sjukdomar bakom vanliga symtom. Men likväl söker vi zebror så snart vi får chansen.
Minst användbart. Urvalet är enormt. Kanske en föreläsning om någon 1/1000 000-sjukdom? Eller om hur räddningstjänsten är organiserad i Storgöteborg? Priset går nog ändå till kursen där vi fick lära oss egennamnen (dessa tenterades!) på de proteiner som styr utvecklingen hos bananflugan, Drosophila melanogaster. Eftersom motsvarande kunskap om människan ännu är okänd fick vi hålla tillgodo med ett annat djur så länge. Måtte forskningen på detta område gå fort, inte minst med tanke på kommande studentkullar…
Längsta pendlingen. Vårdcentralsplacering i Tidan norr om Skövde. Drygt 50 mils bilkörning per dag. Eftersom det var en dag i taget utspritt över två terminer var det inte heller läge att sova över.
Bästa kaffet. Ögonklinikens lattemaskin vinner på målfoto före plastikkirurgens. Bonus till hudkliniken som har gratis kaffeautomat inne i föreläsingssalen.
Värvningsargument 2. ”Det finns en hel industri uppbyggd kring det här organet”. Sagt av öron-näsa-halsläkare som framhåller balansorganet som det mest spännande i kroppen. Alla nöjesparker med berg-och-dalbanor lever ju på att manipulera med det organet, menade hon. Att det finns andra kroppsdelar som har betydligt större industrier som lever på att stimulera dem nämndes inte.
Återhållen glädje. Helgjour på kirurgakuten på Sahlgrenska, traumalarm och beslut om akut operation. ”Det är ont om kirurger i huset, vill du assistera?” Jovars. Under varje jour som student vill man se så mycket spännande som möjligt, men det ser ju illa ut om man jublar över traumalarm. De flesta gör det dock - inombords.
Diagnosen ingen missar. Addisonkris var det första akuta tillståndet vi fick lära oss att behandla utantill med doser och allt (2 liter natriumklorid i.v, 100 mg Solucortef i.m). Resultatet blev att den relativt ovanliga sjukdomen ständigt dök upp som tänkbar diffdiagnos i alla möjliga sammanhang under de följande tre åren. Det räckte i princip med att ordet ”solbränd” stod i en fallbeskrivning för att någon skulle misstänka diagnosen. Sannolikt lever patienter med Addisons sjukdom säkrare i Göteborgsområdet än någon annanstans på jorden.
Sämsta kaffet. Automatkaffet på barnkliniken i Borås. Kostade dessutom en (eller var det två?) kronor per kopp. Enkronor var hårdvaluta på kliniken och det klirrade ordentligt från personalens fickor…
Gråtmild. Den pensionsmässige överläkaren på kirurgen som tyckte att vi skulle öva att sätta ventrikelsond (slang genom näsan ner till magsäcken) på honom. ”Det känns inte ett dugg”, sa han. Jag fick äran att börja. Det dröjde inte lång stund innan tårar rann längs överläkarens kind - och det var inte av glädje. Övningen övergick snart från pratik till teori.
Intresseväckare. Att säga ”Alla kommer ni att träffa någon patient med den här sjukdomen” är ett vanligt sätt att göra en föreläsning mer intressant. Med tanke på att en kliniskt verksam läkare kan träffa ett femsiffrigt antal patienter under ett yrkesliv så passar väldigt mycket in på den beskrivningen. Bättre att säga att det bara finns 1-2 fall om året i Europa – då lyssnar alla.
Ända in i kaklet. Föreläsning i barn-och ungdomspsykiatri till klockan 12 på självaste examensdagen. Egentligen skulle vi haft ett eftermiddagspass också, men vi slapp det genom att gå till 17.45 kvällen före.
Värvningsargument 3. ”Vi har väldigt bra betalt”. Sagt av pragmatisk företagsläkare som vill locka unga förmågor till sitt skrå.
Slutord. Under en av de allra första dagarna på utbildningen sade en just nyutexaminerad läkare till oss nybörjare att det svåraste med utbildningen är att komma in – resten går av bara farten. Ingen trodde honom då. Nu vet vi hur rätt han hade.
16 januari 2009
Äntligen en god nyhet för bilindustrin
Jag ska köpa mitt livs första bil. Och jag behöver hjälp.
Min kravspecifikation är ganska blygsam. Femdörrars, bränslesnål, driftsäker och helst inga utsläpp mer än möjligtvis vattenånga. Eftersom jag är helt ointresserad av bilars eventuella prestigevärde spelar det ingen roll vad det är för symbol på motorhuven eller hur snabb den är på tyska motorvägar.
Efter att ha granskat facklitteraturen (och tummat något på mina krav) har jag några tankar om tänkbara bilmodeller:
Toyota Yaris
Kia Cee'd
Skoda Fabia
Ford Fiesta
Någon av alla tusentals Golf-modeller
Kanske en Citroën
Inte en Opel
Är det någon av bloggens läsare som har några erfarenheter kring dessa modeller? Tips på andra? Eller rentav en bättre begagnad bil till salu? I så fall kommer jag gärna förbi och sparkar på däcken, som ett led i min kvalitetsgranskning.
Förutom evig tacksamhet kan jag även fresta med en Spotify-inbjudan till den som kommer med det bästa biltipset. Skriv i kommentarsfätet här nedan!
Min kravspecifikation är ganska blygsam. Femdörrars, bränslesnål, driftsäker och helst inga utsläpp mer än möjligtvis vattenånga. Eftersom jag är helt ointresserad av bilars eventuella prestigevärde spelar det ingen roll vad det är för symbol på motorhuven eller hur snabb den är på tyska motorvägar.
Efter att ha granskat facklitteraturen (och tummat något på mina krav) har jag några tankar om tänkbara bilmodeller:
Toyota Yaris
Kia Cee'd
Skoda Fabia
Ford Fiesta
Någon av alla tusentals Golf-modeller
Kanske en Citroën
Inte en Opel
Är det någon av bloggens läsare som har några erfarenheter kring dessa modeller? Tips på andra? Eller rentav en bättre begagnad bil till salu? I så fall kommer jag gärna förbi och sparkar på däcken, som ett led i min kvalitetsgranskning.
Förutom evig tacksamhet kan jag även fresta med en Spotify-inbjudan till den som kommer med det bästa biltipset. Skriv i kommentarsfätet här nedan!
30 november 2008
Superpillret som ger dig yngre hud och färre rynkor finns nu ute på marknaden - helt gratis
Rubriken till detta inlägg är lånad från en reklamsida där jag hamnade efter att ha klickat på en annons på Expressens nyhetssajt.
Reklamen är som en godispåse för oss som gillar att granska marknadsföring av hälsoprodukter.
Det går att säga mycket om utformningen av sidan, som uppenbarligen försöker göra sken av att vara redaktionell text. Notera bylinen till ”artikeln” och klockslaget för senaste uppdateringen. Kanske lyckas de tvätta bort alla norska uttryck i texten vid nästa uppdatering?
Det går också att ironisera över hur något som i rubriken är ”helt gratis” plötsligt kostar 69 kronor längre ner på sidan. Hyperinflation?
Men riktigt intressant blir det först om man tittar närmare på den ”vetenskapliga” bevisning som ligger till grund för påståendena om det gratis (nåja, 69 kronor) superpillret.
Företaget bakom sidan hänvisar till ”vetenskapliga studier och kliniska test” utförda av en doktor Erling Thom i Norge. Enligt en kort biografi är Erling Thom mycket riktigt doktor, fast i biokemi. Han är alltså inte läkare, vilket förstås inte diskvalificerar honom som vetenskapsman. Men som ensam upphovsman till en ”klinisk” studie sjunker hans trovärdighet rejält.
Enligt reklamsidan har Erling Thom utfört en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie med 40 försökspersoner under sex månader.
”Resultatet var så häpnadsväckande att den kliniska studien blev publicerad i den respekterade vetenskapliga läkartidningen International Journal of Medical Research”, står det i reklamen.
Det låter ju toppen! Vi har en studie som är såväl dubbelblind som placebokontrollerad och dessutom publicerad i en tidskrift som inte bara är respekterad och vetenskaplig utan även läses av läkare. Vattentätt, eller? Nja.
Om resultaten är så häpnadsväckande kan man fråga sig varför Erling Thom valde att publicera sin artikel i Journal of International Medical Research. Tidskriften har en så kallad impact factor, en siffra som brukar användas för att beskriva vilket genomslag en vetenskaplig tidskrift har, på urusla 0,75. I praktiken betyder den siffran att det mesta som publiceras i tidskriften snabbt faller i glömska och inte driver forskningen ett dugg framåt.
Svaret på frågan om tidskriftsvalet är enkelt. Erling Thom, eller snarare hans oredovisade uppdragsgivare, köpte sig en plats i tidskriften eftersom studien är för dålig för att någon frivilligt ska vilja trycka den.
Journal of International Medical Research är en tidskrift som bygger på att man betalar för att få sin artikel publicerad, ett slags annonsblad för vetenskap som ingen annan vill befatta sig med. Tidskriften ser till att materialet blir sökbart i de stora vetenskapliga sökmotorerna och blir fritt tillgängligt för alla som vill läsa. Den tryckta versionen har en upplaga på 2000 exemplar och de publicerar material inom alla tänkbara områden - bara man betalar. Prislistan är inte offentlig utan fås på begäran.
Erling Thom har blivit publicerad i Journal of International Medical Research åtta gånger. Samtliga studier handlar om naturmedel av olika slag, allt från bantarkaffe till piller som ska höja sexlusten. Jag har inte läst alla artiklarna, men en norsk bloggkollega noterar att Thoms studier brukar vara utförda på små grupper och alltid visar god effekt av det testade naturmedlet. Ingenstans står vem som finansierar studierna och publiceringen.
Tillbaka till Thoms studie (finns i PDF här) kring superpillret, som i Sverige säljes under namnet Dermavito. I studien noterar han att alla som fick den verksamma substansen efter sex månader hade tjockare och mer elastisk hud. Samtliga 20 som testade preparatet ville fortsätta att använda det, till och med de två som inte upplevde någon effekt. Snacka om mirakel!
Som ofta annars när det gäller naturmedel talas det tyst om eventuella biverkningar. I reklamen påstås att Dermavito är ”helt ofarligt”, vilket förstås är lögn. Erling Thom nämner rentav att en av provdeltagarna som fick aktiv substans drog sig ur på grund av ”gastrointestinal problems”. Vad det betyder i praktiken vet vi inte.
Enligt Thoms artikel innehåller Dermavito tolv olika substanser och likt bakfyllepillret Revigör är det en misch-masch av diverse ämnen som tros ha god effekt. Lite blandade vitaminer, grundämnen och fiskprotein från norska havsdjup.
Det kan förstås vara så att Dermavito är ett fantastiskt preparat och att kombinationen av substanser är perfekt för huden. Men i så fall borde några av världens alla antirynk-forskare vid det här laget ha upprepat Erling Thoms häpnadsväckande studie i större format och uppnått samma resultat. Och dessutom fått resultatet publicerat utan att behöva betala.
Reklamen är som en godispåse för oss som gillar att granska marknadsföring av hälsoprodukter.
Det går att säga mycket om utformningen av sidan, som uppenbarligen försöker göra sken av att vara redaktionell text. Notera bylinen till ”artikeln” och klockslaget för senaste uppdateringen. Kanske lyckas de tvätta bort alla norska uttryck i texten vid nästa uppdatering?
Det går också att ironisera över hur något som i rubriken är ”helt gratis” plötsligt kostar 69 kronor längre ner på sidan. Hyperinflation?
Men riktigt intressant blir det först om man tittar närmare på den ”vetenskapliga” bevisning som ligger till grund för påståendena om det gratis (nåja, 69 kronor) superpillret.
Företaget bakom sidan hänvisar till ”vetenskapliga studier och kliniska test” utförda av en doktor Erling Thom i Norge. Enligt en kort biografi är Erling Thom mycket riktigt doktor, fast i biokemi. Han är alltså inte läkare, vilket förstås inte diskvalificerar honom som vetenskapsman. Men som ensam upphovsman till en ”klinisk” studie sjunker hans trovärdighet rejält.
Enligt reklamsidan har Erling Thom utfört en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie med 40 försökspersoner under sex månader.
”Resultatet var så häpnadsväckande att den kliniska studien blev publicerad i den respekterade vetenskapliga läkartidningen International Journal of Medical Research”, står det i reklamen.
Det låter ju toppen! Vi har en studie som är såväl dubbelblind som placebokontrollerad och dessutom publicerad i en tidskrift som inte bara är respekterad och vetenskaplig utan även läses av läkare. Vattentätt, eller? Nja.
Om resultaten är så häpnadsväckande kan man fråga sig varför Erling Thom valde att publicera sin artikel i Journal of International Medical Research. Tidskriften har en så kallad impact factor, en siffra som brukar användas för att beskriva vilket genomslag en vetenskaplig tidskrift har, på urusla 0,75. I praktiken betyder den siffran att det mesta som publiceras i tidskriften snabbt faller i glömska och inte driver forskningen ett dugg framåt.
Svaret på frågan om tidskriftsvalet är enkelt. Erling Thom, eller snarare hans oredovisade uppdragsgivare, köpte sig en plats i tidskriften eftersom studien är för dålig för att någon frivilligt ska vilja trycka den.
Journal of International Medical Research är en tidskrift som bygger på att man betalar för att få sin artikel publicerad, ett slags annonsblad för vetenskap som ingen annan vill befatta sig med. Tidskriften ser till att materialet blir sökbart i de stora vetenskapliga sökmotorerna och blir fritt tillgängligt för alla som vill läsa. Den tryckta versionen har en upplaga på 2000 exemplar och de publicerar material inom alla tänkbara områden - bara man betalar. Prislistan är inte offentlig utan fås på begäran.
Erling Thom har blivit publicerad i Journal of International Medical Research åtta gånger. Samtliga studier handlar om naturmedel av olika slag, allt från bantarkaffe till piller som ska höja sexlusten. Jag har inte läst alla artiklarna, men en norsk bloggkollega noterar att Thoms studier brukar vara utförda på små grupper och alltid visar god effekt av det testade naturmedlet. Ingenstans står vem som finansierar studierna och publiceringen.
Tillbaka till Thoms studie (finns i PDF här) kring superpillret, som i Sverige säljes under namnet Dermavito. I studien noterar han att alla som fick den verksamma substansen efter sex månader hade tjockare och mer elastisk hud. Samtliga 20 som testade preparatet ville fortsätta att använda det, till och med de två som inte upplevde någon effekt. Snacka om mirakel!
Som ofta annars när det gäller naturmedel talas det tyst om eventuella biverkningar. I reklamen påstås att Dermavito är ”helt ofarligt”, vilket förstås är lögn. Erling Thom nämner rentav att en av provdeltagarna som fick aktiv substans drog sig ur på grund av ”gastrointestinal problems”. Vad det betyder i praktiken vet vi inte.
Enligt Thoms artikel innehåller Dermavito tolv olika substanser och likt bakfyllepillret Revigör är det en misch-masch av diverse ämnen som tros ha god effekt. Lite blandade vitaminer, grundämnen och fiskprotein från norska havsdjup.
Det kan förstås vara så att Dermavito är ett fantastiskt preparat och att kombinationen av substanser är perfekt för huden. Men i så fall borde några av världens alla antirynk-forskare vid det här laget ha upprepat Erling Thoms häpnadsväckande studie i större format och uppnått samma resultat. Och dessutom fått resultatet publicerat utan att behöva betala.
28 oktober 2008
C-vitamin hjälper mot allt...
...inte minst mot särskrivning. Men det är lätt att överdosera, som skyltmakaren på Coop i Kungshamn tycks ha gjort.
14 oktober 2008
Tre saker som är bra med USA - och en dålig
Tack vare Whole Foods melatoninkapslar (och min övertro på deras effekt) gick anpassningen till det svenska samhället bättre än väntat efter senaste USA-turen. Jag är nu mogen att ge min analys av det väldiga landet i väster och avslöja vilka för- och nackdelar som finns med att befinna sig där:
”Hi, how are you today?” Vänligheten hos amerikanerna som arbetar i butiker, restauranger och andra serviceyrken är enerverande innan man vänjer sig. Den kan upplevas som påklistrad och ofta är den kanske också det. Men i ett land där minimilönen är några tior per timme och många i praktiken lever av att de förtjänar sin dricks finns det skäl att vara vänlig mot kunderna - och mena det.
Under en måltid på den lokala Wildfire-restaurangen hittade mitt sällskap ett litet klistermärke av den typen som brukar sitta på frukt och grönsaker i affären på helt fel plats - i huvudrätten. Ett vänligt påpekande till servitören drog igång en cirkus som förde tankarna till Monty Pythons klassiska restaurangsketch ”The Dirty Fork” (klippet ovan). När managern, hovmästaren och servitören hade använt hela sitt förråd av ursäktsfraser var huvudrätterna och en extra omgång dryck gratis.
Om samma sak skulle ha hänt i Sverige skulle vi på sin höjd fått en kopp svart kaffe (”eller en latte efter maten för halva priset”) som kompensation. Vårt enda återstående vapen för att visa missnöje skulle vara att snåla med dricksen - men det gör ju alla här ändå.
Postorder. En tillfällig adress i USA och gratis tvådagarsfrakt från Amazon.com är en dröm för en mediaknarkare som jag (men en mardröm för plånboken). Dessutom visade sig tvådagarsfrakten i praktiken vara endagsfrakt eftersom böckerna skeppades från samma delstat. Lägg därtill att man slipper den för oss utsocknes mycket förvirrande ”sales tax” som gör att man får lägga till cirka tio procent på prislappen när man handlar i en fysisk butik. Ah.
Se film före andra - eller åtminstone på större skärm. När jag var sju år fick jag ett vykort från en klasskompis som hälsade på sina släktingar i USA. Han skrev att de hade sett en Schwarzenegger-film på video flera månader innan den skulle släppas i Sverige. Där vi för övrigt knappt hade video på den tiden. Eller fick se Schwarzenegger-filmer som förstaklassare, för den delen.
Även i dessa piratdagar har filmer tidigare biopremiär i USA och därför vet jag redan nu hur bröderna Cohens senaste succé ”Burn After Reading” slutar. John Malkovich är lysande, Brad Pitt spelar över för mycket och Tilda Swinton är barnläkaren från helvetet. Något för alla, således.
Kontaktsökande män. Min hittills okritiska hyllning till landet som vi älskar att hata avslutas med djup samhällskritik. I nationen som uppfann shopping, show business och airlines har man ännu inte lyckats förena de tre storheterna. Maken till tråkiga flygplatser får man leta efter.
Liksom i resten av världen utgörs en stor del av resenärerna av ensamma män med bärbara datorer som griper efter varje möjlighet att sätta sig ner med sin maskin och se upptagna ut. Längre seanser med extremt viktigt datorarbete kräver dock tillgång till eluttag och sådana finns bara att tillgå för städpersonalen (som sannolikt arbetar för minimilön - utan dricks). Därför är ensamma män som kryper längs golvet i jakt på kontakt och 120 volts glädje en vanlig syn. Till och med på trista Landvetter flygplats finns prydliga bänkar med eluttag vid varje plats för de ensamma männen med viktigt arbete.
Dessutom kan jag avslöja en av nutidens största sammansvärjningar: Bagagehanterarna i USA samarbetar med sina medbrottslingar i Köpenhamn och skickar väskor som ska till Göteborg till Madrid i stället. En tredjedel av vårt bagage utsattes för denna internationella konspiration och fick resa hem via Helsingfors(!). Ständigt detta Helsingfors.
”Hi, how are you today?” Vänligheten hos amerikanerna som arbetar i butiker, restauranger och andra serviceyrken är enerverande innan man vänjer sig. Den kan upplevas som påklistrad och ofta är den kanske också det. Men i ett land där minimilönen är några tior per timme och många i praktiken lever av att de förtjänar sin dricks finns det skäl att vara vänlig mot kunderna - och mena det.
Under en måltid på den lokala Wildfire-restaurangen hittade mitt sällskap ett litet klistermärke av den typen som brukar sitta på frukt och grönsaker i affären på helt fel plats - i huvudrätten. Ett vänligt påpekande till servitören drog igång en cirkus som förde tankarna till Monty Pythons klassiska restaurangsketch ”The Dirty Fork” (klippet ovan). När managern, hovmästaren och servitören hade använt hela sitt förråd av ursäktsfraser var huvudrätterna och en extra omgång dryck gratis.
Om samma sak skulle ha hänt i Sverige skulle vi på sin höjd fått en kopp svart kaffe (”eller en latte efter maten för halva priset”) som kompensation. Vårt enda återstående vapen för att visa missnöje skulle vara att snåla med dricksen - men det gör ju alla här ändå.
Postorder. En tillfällig adress i USA och gratis tvådagarsfrakt från Amazon.com är en dröm för en mediaknarkare som jag (men en mardröm för plånboken). Dessutom visade sig tvådagarsfrakten i praktiken vara endagsfrakt eftersom böckerna skeppades från samma delstat. Lägg därtill att man slipper den för oss utsocknes mycket förvirrande ”sales tax” som gör att man får lägga till cirka tio procent på prislappen när man handlar i en fysisk butik. Ah.
Se film före andra - eller åtminstone på större skärm. När jag var sju år fick jag ett vykort från en klasskompis som hälsade på sina släktingar i USA. Han skrev att de hade sett en Schwarzenegger-film på video flera månader innan den skulle släppas i Sverige. Där vi för övrigt knappt hade video på den tiden. Eller fick se Schwarzenegger-filmer som förstaklassare, för den delen.
Även i dessa piratdagar har filmer tidigare biopremiär i USA och därför vet jag redan nu hur bröderna Cohens senaste succé ”Burn After Reading” slutar. John Malkovich är lysande, Brad Pitt spelar över för mycket och Tilda Swinton är barnläkaren från helvetet. Något för alla, således.
Kontaktsökande män. Min hittills okritiska hyllning till landet som vi älskar att hata avslutas med djup samhällskritik. I nationen som uppfann shopping, show business och airlines har man ännu inte lyckats förena de tre storheterna. Maken till tråkiga flygplatser får man leta efter.
Liksom i resten av världen utgörs en stor del av resenärerna av ensamma män med bärbara datorer som griper efter varje möjlighet att sätta sig ner med sin maskin och se upptagna ut. Längre seanser med extremt viktigt datorarbete kräver dock tillgång till eluttag och sådana finns bara att tillgå för städpersonalen (som sannolikt arbetar för minimilön - utan dricks). Därför är ensamma män som kryper längs golvet i jakt på kontakt och 120 volts glädje en vanlig syn. Till och med på trista Landvetter flygplats finns prydliga bänkar med eluttag vid varje plats för de ensamma männen med viktigt arbete.
Dessutom kan jag avslöja en av nutidens största sammansvärjningar: Bagagehanterarna i USA samarbetar med sina medbrottslingar i Köpenhamn och skickar väskor som ska till Göteborg till Madrid i stället. En tredjedel av vårt bagage utsattes för denna internationella konspiration och fick resa hem via Helsingfors(!). Ständigt detta Helsingfors.
10 oktober 2008
Utsikten som ”buspojken” aldrig fick se
Den här bilden är tagen från balkongen i en hyreslägenhet i västra Göteborg en majdag i år.
När jag tog fotografiet bodde en nära släkting till mig lägenheten. Hon hann bo där i 45 år innan hon sade upp kontraktet i somras.
Tito Beltran, eller ”den lille buspojken” som han kallas av lokalpressen, blev inte lika långvarig på adressen. Han flyttade in efter min släkting men ska tydligen redan byta adress igen.
29 september 2008
En amerikansk dröm - med extra ost och triklosan
Vi tittar ut på utsikten från 49:e våningen och bänkar oss sedan för att se på Simpsons, som av en händelse har säsongspremiär på WFLD/Fox just denna söndagskväll.
När hungern faller på beställer vi pizza på Internet (jisses, vad de hittar på!) och följer pizzans
tillblivelse på nätet genom en ”Pizza Tracker”. Vi får veta att han som bakar pizzan heter Robert och att pizzakoncernern skänker stora pengar till välgörenhet. Något senare berättas att pizzerians ”delivery expert” (obstetriker?) vid namn Christian lämnar pizzerian klockan 8.11 PM för avfärd mot oss.En stund senare är det dags att byta till kanal 79 på kabelboxen. Där visas en direktsändning från övervakningskameran i entrén, så att man hela tiden kan se vilka som kommer och går i byggnaden. Drömmen för alla som vill ha koll på sina grannar och kanske något för folkpartiet att lansera i nästa val.
Vi ser hur vår leveransexpert
skriver in sig i besöksliggaren i entrén och beger sig mot hissarna. Snart knackar det på dörren och en näve dollar och en gigantisk pizza med extra ost byter ägare.Medan vi äter pizza och dricker Diet Pepsi ur kylskåpsförpackningen (som här innehåller tolv burkar i stället för tio) tittar på vi på Sunday Night Football på WMAQ/NBC och ser hur Chicago Bears med viss möda lyckas besegra Philadelphia Eagles.
Vi avslutar kvällen med glass med smak av Reese's peanut butter cups och tar en skvätt Bourbon till. När klockan närmar sig 23 slår jetlagen till och det närmar sig läggdags, men först hinner vi torka bort smulorna från diskbänken med hjälp av det överdimensionerade hushållspappret och en skvätt diskmedel med triklosan.
Sedan somnar vi gott och drömmer om amerikansk kultur.
26 september 2008
BILDEXTRA: En dag i kulturens värld
Trots Aftonbladets chockerande nyhet i morse om ett terrordrama i Cologne gick större delen av dagen här i Gothenburg i kulturens tecken. Eller åtminstone i Bokmässans.
Som vanligt hann jag knappt göra entré i mässhallen förrän jag blev hårt uppvaktad av
etermedia. Den här gången var det SVT:s finskspråkiga redaktion som sa något diffust om att de ville göra något om ”den svenske mannen” kontra den finske och då går ju frågan naturligtvis först till mig. Ah, här skulle mina fördomar om finnar äntligen få stort utrymme!Resultatet? Total tystnad. De ställde inga frågor utan filmade mig bara. Det är antagligen så man gör tv i Finland. Klippet finns att se på SVT Play.
I övrigt noterades ett drama i hall V:
...som kanske har sin lösning i hall A:
15 september 2008
Den förlösande faktorn
Jag sover på dagarna och sätter barn till världen på nätterna.
För en gammal nattuggla som jag är det toppen att vara placerad på förlossningen nattetid.
Det är dessutom stärkande att se fullt friska och glada människor på ett sjukhus efter att ha ägnat större delen av de senaste fem åren åt allt som kan gå fel i kroppen. Ett par nätter till så har jag positiv målskillnad, precis som Stieg Larssons romanhjälte Dr Jonasson.
Trots allt känns det lite underligt att vara student igen efter att ha jobbat som doktor. Liksom under tidigare kurser måste vi få signaturer i ett litet häfte efter varje placering, så att ingen ska fuska sig igenom utbildningen. Jag har liksom många av mina kursare under sommaren utfärdat intyg som gör att folk får pengar utan att arbeta, skrivit ut en hel del narkotika och vårdat folk mot deras vilja. Det betyder dock inte att jag är betrodd att ta ansvar för min egen utbildning – tänk om jag fuskar och hoppar över en förmiddag hos uroterapeuten eller står över ett par kejsarsnitt? Förtroende är bra, kontroll är bättre.
***
Läser i Expressen att Emma Pernald, prins Carl Philips flickvän, har en stor passion för apor. ”De är precis som vi människor”, säger hon. Ibland är det lite för enkelt för komiker att hitta nya uppslag.
***
Jag vet att jag inte borde skriva detta – men när jag såg rubriken ”Abnorm bjudning” i schemat tänkte jag först ett något gigantisk kalas.
***
Snart dags att resa till Chicago. Tips? Skriv en rad.
24 augusti 2008
Världens mest fantasilöse fotograf
Inte kan väl det vara jag? Det syns ju en mur på bilden i mitten och augustibilden har ju ett helt annat ljus!
04 augusti 2008
Mitt liv i treställiga akronymer
Sommarens arbete med LPT, ECT och några enstaka CRP är över.
Nu väntar SAS via ARN till EWR för några dagar i NYC.
PUH.
Nu väntar SAS via ARN till EWR för några dagar i NYC.
PUH.
15 juni 2008
Jag är en landsförrädare
Här kommer ett pinsamt erkännande:
Jag hoppas att Sverige förlorar den avgörande EM-matchen mot Ryssland. Eller rättare sagt: Jag blir inte ledsen om Sverige inte tar sig vidare.
Skälet till detta plötsliga svek mot mitt hemland beror inte på starka sympatier för Ryssland. Utan på min egen klantighet.
När jag någon gång i våras blev ombedd att ange vilka tider jag kan tänka mig att arbeta som kvällsjour och helgjour på sjukhuset konsulterade jag fotbolls-almanackan. Inga jourpass skulle få kollidera med Sveriges EM-matcher eller Blåvitts hemmamatcher!
Att jag i stället fick ett pass som kvällsjour på midsommardagen gjorde mig inget - då skulle ju Sverige ändå inte spela gruppspelsmatch. Eventuella kvarts- och semifinaler orkade jag inte sätta mig in i. Sannolikheten att Sverige skulle spela avgörande match på samma dag som jag skulle arbeta en av mina få kvällsjourer bedömde jag som minimal.
Alla som läst ända hit förstår att min bedömning var helt åt skogen. Om Sverige tar poäng mot Ryssland väntar kvartsfinal på midsommardagens kväll - samma tid som jag har äran att vara jourhavande doktor på akuten.
Ett tag övervägde jag att byta mitt jourpass med någon av mina många grekiska kolleger. De har ju varken avgörande EM-matcher eller sviter av svenskt midsommarfirande att ta hänsyn till när de planerar sin lördag.
Men likt Karl-Bertil Jonsson väljer jag i stället plikten framför allt och arbetar som planerat. Om Sverige spelar kvartsfinal och förlorar kan jag trösta mig med att jag slipper se eländet, blir det mot förmodan semifinal är jag ledig och får njuta(?) av den i stället.
Allra bäst är förstås om det inte blir någon kvartsfinal alls för Sverige. Då kan jag lägga all energi på att kritisera det svenska laget i stället för min egen planering.
Därför: Heja Ryssland!
Jag hoppas att Sverige förlorar den avgörande EM-matchen mot Ryssland. Eller rättare sagt: Jag blir inte ledsen om Sverige inte tar sig vidare.
Skälet till detta plötsliga svek mot mitt hemland beror inte på starka sympatier för Ryssland. Utan på min egen klantighet.
När jag någon gång i våras blev ombedd att ange vilka tider jag kan tänka mig att arbeta som kvällsjour och helgjour på sjukhuset konsulterade jag fotbolls-almanackan. Inga jourpass skulle få kollidera med Sveriges EM-matcher eller Blåvitts hemmamatcher!
Att jag i stället fick ett pass som kvällsjour på midsommardagen gjorde mig inget - då skulle ju Sverige ändå inte spela gruppspelsmatch. Eventuella kvarts- och semifinaler orkade jag inte sätta mig in i. Sannolikheten att Sverige skulle spela avgörande match på samma dag som jag skulle arbeta en av mina få kvällsjourer bedömde jag som minimal.
Alla som läst ända hit förstår att min bedömning var helt åt skogen. Om Sverige tar poäng mot Ryssland väntar kvartsfinal på midsommardagens kväll - samma tid som jag har äran att vara jourhavande doktor på akuten.
Ett tag övervägde jag att byta mitt jourpass med någon av mina många grekiska kolleger. De har ju varken avgörande EM-matcher eller sviter av svenskt midsommarfirande att ta hänsyn till när de planerar sin lördag.
Men likt Karl-Bertil Jonsson väljer jag i stället plikten framför allt och arbetar som planerat. Om Sverige spelar kvartsfinal och förlorar kan jag trösta mig med att jag slipper se eländet, blir det mot förmodan semifinal är jag ledig och får njuta(?) av den i stället.
Allra bäst är förstås om det inte blir någon kvartsfinal alls för Sverige. Då kan jag lägga all energi på att kritisera det svenska laget i stället för min egen planering.
Därför: Heja Ryssland!
03 juni 2008
Fack och adjö!
Det var inte utan visst vemod jag i eftermiddags klippte itu mitt presskort och anmälde mitt utträde ur Journalistförbundet.
Efter nästan tolv år och en mindre förmögenhet i medlemsavgifter är det dags att säga adjö.
Jag minns hur jag kastade mig på cykeln och trampade mot postkontoret på Gärdet i Stockholm när jag fick avin för mitt första presskort en varm augustidag 1996. Redan i foajén slet jag upp det rekommenderade kuvertet och fingrade på plastkortet som bekräftade min nya yrkesidentitet. Med ett presskort i plånboken skulle inga dörrar vara stängda i jakten på en bra story!
Sanningen är att ett presskort inte alls är särskilt användbart, förutom för dem som betraktar det som en stående fribiljett till Skansen (”research”). De enda gånger jag har haft nytta av det har varit när jag haft ärenden till riksdagen eller Rosenbad. Annars är det som vilket id-kort som helst, vilket visserligen har varit praktiskt för mig eftersom jag väntade lite för länge med att ta körkort.
Trots medlemskortets begränsningar har jag alltid varit med i facket, mer av trygghetsskäl än av ideologiska skäl. Om något strular är det skönt att kunna få hjälp. Nu behövde jag lyckligtvis aldrig dra nytta av de förmånerna, men fick i stället bra återbäring i form av en språkkurs i Provence för några år sedan. Tillsammans med en samling medelålders landsortsredaktörer med en osund relation till rödvin fick jag böja franska verb i två veckor tack vare mitt fackförbund.
Frågan är hur jag kommer att klara mig utan medlemstidningen Journalisten. Fast med tanke på att det enda läsvärda i den numera finns gratis på webben så gör det inte så mycket att jag missar den.
26 maj 2008
Mitt livs första diagnos
Längd och vikt på nyfödda barn brukar folk fråga om och de flesta har säkert hört sina egna värden vid något tillfälle.
Men hur är det med huvudomfång, exakt tidpunkt för födsel och Apgar-poäng?
Som så ofta annars så har socialstyrelsen svaret. De har hand om en rad olika medicinska register som används för forskning och statistik. Och i medicinska födelseregistret finns de efterfrågade måtten, inklusive en del andra siffror. Alla som någon gång har vårdats på sjukhus finns dessutom med i patientregistret med information om diagnos och behandling
Informationen är kort och kodad enligt speciella mallar. Diagnoser och åtgärder uppges enligt ett särskilt system. Det handlar alltså inte om journaler, som innehåller betydligt mer information, utan om koncentrerad fakta.
Alla har rätt att få tillgång till information om sig själva ur socialstyrelsens register kostnadsfritt, så länge man bara frågar en gång om året. Eftersom allt material skickas med rekommenderat brev skulle myndighetens budget spricka om alla svenskar begärde ut information, så för statsfinansernas skull får vi hoppas att folk inte är för nyfikna.
Utan den minsta omsorg för socialstyrelsens ekonomi beställde jag nyligen information om mig själv. Det blev inte mindre än tre rekommenderade brev och ändå har jag förmånen att vara frisk.
Fast att överhuvudtaget vara född är ju också en diagnos.
I mina papper läser jag till min glädje att den första diagnosen jag fick var ”Friskt, nyfött barn”, som med dåtidens klassifikation kodades till Y89,09. I dag betyder den koden något helt annat, så ta inte gamla koder på för stort allvar.
Socialstyrelsen har mer information om sina register och hur man beställer utdrag på sin sajt.
Men hur är det med huvudomfång, exakt tidpunkt för födsel och Apgar-poäng?
Som så ofta annars så har socialstyrelsen svaret. De har hand om en rad olika medicinska register som används för forskning och statistik. Och i medicinska födelseregistret finns de efterfrågade måtten, inklusive en del andra siffror. Alla som någon gång har vårdats på sjukhus finns dessutom med i patientregistret med information om diagnos och behandling
Informationen är kort och kodad enligt speciella mallar. Diagnoser och åtgärder uppges enligt ett särskilt system. Det handlar alltså inte om journaler, som innehåller betydligt mer information, utan om koncentrerad fakta.
Alla har rätt att få tillgång till information om sig själva ur socialstyrelsens register kostnadsfritt, så länge man bara frågar en gång om året. Eftersom allt material skickas med rekommenderat brev skulle myndighetens budget spricka om alla svenskar begärde ut information, så för statsfinansernas skull får vi hoppas att folk inte är för nyfikna.
Utan den minsta omsorg för socialstyrelsens ekonomi beställde jag nyligen information om mig själv. Det blev inte mindre än tre rekommenderade brev och ändå har jag förmånen att vara frisk.
Fast att överhuvudtaget vara född är ju också en diagnos.
I mina papper läser jag till min glädje att den första diagnosen jag fick var ”Friskt, nyfött barn”, som med dåtidens klassifikation kodades till Y89,09. I dag betyder den koden något helt annat, så ta inte gamla koder på för stort allvar.
Socialstyrelsen har mer information om sina register och hur man beställer utdrag på sin sajt.
13 maj 2008
Det sa bara klick
Så här ser besökskurvan ut för denna blogg efter att mitt förra inlägg blivit länkat från Buzz.
De två senaste dagarna har jag därmed haft fler läsare än jag haft sammanlagt sedan bloggen startade. Fram till 10.46 i går då den blå linjen ovan plötsligt stack iväg, alltså.
Frågan är vad jag nu ska ha för mål i livet. Jag har varit med både på Lasse Anrells floskeltopp och på Buzz - vad finns mer att kämpa för?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
